bränd
Idag har det varit olyckans dag här hemma på Östramalm gatan. Vi bestämde oss för att åka in till stan och strosa lite innan jag var tvungen åka och jobba. Efter att jag plattat håret bestämde sig Leo för att han behövde platta sitt så han sliter tag i en om än avslagen och upphängd men fortfarande varm plattång. Detta slutade givetvis i gråtkalas.. (jag kan inte säga vem som fällde mest tårar eller var mest hysterisk.. förmodligen jag). Men några brännblåsor, ett sjukhusbesök och några krokodiltårar senare var han mammas och pappas gokille igen. Det betyder med andra ord fullfart! Det verkar inte påverka honom det minsta. Han använder handen precis lika mycket. Det känns tryggt!
Nåväl, eftersom både jag och Leo var lite lätt hysteriska så ringde jag till vårdcentralen och fick en tid omgående. Så vi åkte dit och fick till våran lättnad höra att det inte var någon fara med honom. Det skulle läka av sig själv. Men hon satte ett litet strumpbandage för att skydda det dom första dagarna. Under hela läkarbesöket stojade, pratade han med och vinkade och skrattade åt sköterskan. Även om hon säkert tyckte att jag var lite lätt hysterisk (jag var alltså rödgråten och i panik när vi kom dit) så kändes det ändå helt rätt. Hellre är jag på den säkra sidan och ringer en gång för mycket än en gång för lite..
Dessutom så hysterisk att jag inte ville åka och jobba utan ville se efter honom, och se att han verkligen mådde bra. Tur att man har arbetskompisar som förstår. Imorgon jobbar jag min sista dag innan jag går tillbaka till mammaledigheten!
Eftersom jag var hemma ikväll så skickade jag ut Markus på stan så han skulle få ha en trevlig kväll med grabbarna innan det är dags att gå tillbaka till jobbet efter 7 veckors mer eller mindre ledighett. Trots partajandet skulle jag få sovmorgon imorgonbitti.. Fast jag vet inte, jag kanske stiger upp och städar. Det behövs. Verkligen. Och ganska omgående.
Nu ska jag däremot avrunda och gå i säng. God natt.
back
Tycker det är dags med en kort uppdatering om vart vi hållit hus de senaste dagarna.
Direkt jag slutat jobbet på torsdag eftermiddag åkte vi hem till mammas & pappas stuga i Piteå.
Vi har umgåtts med familjen, har fått ta igen lite tid med min förlorade syster (numera stockholmare), strosat på stan, varit på granparken, ätit gott och druckit gott. Det har varit en helt underbar vecka.
Igår på förmiddagen kom vi hem igen, vi packade upp och begav oss till Robba & Angelika för att ta en fika. Sen fick jag åka raka vägen till jobbet. Nu är jag dock inne på min sista vecka. Stänger fram till fredag. På måndag är det Markus som går till jobbet och jag stannar hemma med våran ögonsten.
Med Leo har det hänt en hel del. Han har lärt sig att ställa sig upp vid alla möbler. Dessutom har han blivit så modig att han förflyttar sig från soffan till bordet och tvärtom. Sen går han runt bordet. Han har blivit stora killen!
Idag har jag hunnit vara på assmöte, sen plockade mina killar upp mig och vi åkte och handlade. Nu ska jag göra mig i ordning för jobbet. Sen ska jag gå och säga hejdå till Leohjärtat som förövrigt har börjat vinka av mig. Så sött!
gångarter
Jag har ju tidigare försökt ge mig på att försöka beskriva Leos olika gångarter i ord. Men för att förtydliga det bjuder jag här på Leo in action.
Stil numero 1. Att åla.
Vanligt förekommande, krävs ingen vidare besrivning.
(Här med sängkammarblicken)
Stil numero 2. Simålning
Här gäller det att dra sig fram med armarna, medan benen simmar. Ingen risk för fortkörning här inte. Oftast så kommer man nämligen ingenstans och irritation uppstår. Ganska omgående.
(Lägg märke till fötterna. I perfekt position. Fin, fina simtag)
Stil numero 3.
Här gäller det att knuffa, eventuellt krypa med benen. Armarna och hela överkroppen ska vila på något föremål. Som är glidvänligt. Till exempel ett spel. 
Och så har utvecklingen nått sitt slut. Stil numero 4. Att krypa!
Ja, rätt och slätt. Inte så mycket konstigheter.
Leo har alltså börjat krypa.. på riktigt.. på alla fyra. Det är vingligt och går inte så snabbt. Men han kryper. Och snabbare går det för varje gång! Kolla killen.
(Här smyger han sig fram)
I helgen ska pappa på gallej. En heldag.. Först Rallycross eller dylikt i Kalix sen blire bastuflotten med grabbarna. Så jag och Leo hade planer på att åka till Piteå, det beror på om jag känner mig bättre. Var tvungen att åka hem från jobbet idag eftersom jag hade så ont och var så kass i kistan idag. Jag till och med kräktes. Nu på kvällen har det iaf varit lite bättre. Jag känner mig inte det minsta hängig eller sjuk utan det liksom bara tvärvänder sig i magen.. Fram och tillbaka.
Nåja, slut snicksnackat för idag. Vi hörs!
I matchen... igen.
Då var man tillbaka på jobbet igen. En mjuk start skulle vissa kalla det. Men att jobba 11-17 UTAN rast och UTAN mat. Är för mig rena rama självmordet. Efter en sisådär 3 timmar i takt med att magen började knorra började bitterheten komma smygande.. Tiden maskade sig framåt. Sakta, sakta. 15.14... 15.21. Skämtar ni med mig? Har det bara gått 7 minuter sen sist jag kollade på klockan? Knorrandet i magen började mer och mer likna buller. I detta skede var mitt humör i botten. Ändå hade jag 2,5 härliga timmar att se framemot. Tillsist fick jag iaf gå hem. Fast först handlade jag lite. Väl hemma busade jag med Leo OCH lagade mat samtidigt. Lax, pressad potatis och vitlökssås. Jag fick till och med användning för mina nya kryddor.. Laxen blev helt utsökt!
På kvällskvisten så har jag och M suttit och spelat GOW2. Nå, nu kanske ni tror att jag gjorde min debut. Men icke sa nicke. Det gjorde jag redan igår.. och fick mersmak. Det var bara det att jag sög så jävulst. Men ikväll har jag slipat på mina skills.. Så nu är jag lite bättre. Herregud Angelika, en vecka och jag är i klass mer er. Ha, ha.
Nu har jag däremot lagt speldosan på hyllan och ska glutta ett avsnitt av Privileged. Sen ska jag sooova. Länge och väl. Den där duschen, som jag är i STORT behov av, får vänta tills imorgon. Då ska jag och Leo plutten duscha. Eller han får sitta i sin balja i duschen med mig.
God natt.
Gnäll
Imorse vaknade jag halv sju av ett okänt ljud. Men jag visste precis vad det handlade om innan jag ens öppnat ögonen.. Jo, visst var det så att våran lilla ligist hade fått tag i sladden till lampan på sängbordet. Jag hann rädda den innan den slog i golvet. Snacka om att man har ett sjätte sinne som mamma.
Iaf så klev jag och Leo upp och käkade välling och busade fram till halv nio innan vi gick och la oss igen. Marks väckte mig kring halv elva. Då var han nämligen på väg till Piteå och dragracing. Så det var bara he sig upp.
Och SOM Leo har varit grinig idag.. Han har gnällt och bråkat, gråtit och skriket HELA dagen. Det enda som fått honom tyst idag är Gummibear.
Nu ligger han äntligen och sover efter en flaska välling. Så bäst att jag sätter igång och gör lite nytta. Sist han sov vaknade han efter 18 minuters vila.. Jag hann precis duscha och dona i tvättstugan. Det gäller att vara effektiv. Egentligen känner jag att jag skulle behöva vila upp mig till sista period (innan far kommer hem). MEN, hushållet ser mer ut som ett bombnedslag, mitt ansikte är fortfarande osminkat och håret okammat. Och vi som ska på middag hos Angelika och Robba senare.
Jag hoppas verkligen att det är en till bissing på väg upp..
Innan jag tar tag i mig själv och hemmet ska jag göra en joker och en lotto. Här ska minsann vinnas drömvinster! Bye bye!
1879
Idag har vi och familjen Björnfot/Larsson (of course) varit på äventyr i Boden. Straxefter tolv anlände vi till denna mysiga bebyggnad, Western Farm. Det är verkligen hur mysigt som helst där. Vi roade oss i 3 timmar innan vi styrde kosan tillbaka mot Luleå igen. Väl här fyllde vi pojkarna med mat och sedan traskade v till Östergök och åt en god middag. Efter middagen var det dags för pojkarna att gå i säng. När dom väl hade somnat så satte vi igång en film, en skräckis. Efter 1 timme och 41 minuters andnöd och nära till minst 5 hjärtattacker sa vi adjö till varandra och dom åkte hem. Jag har roat mig med att sätta in bilder på datorn. Nu ska jag krypa ner i soffan intill världens bästa sambo och mysa lite innan sovdags. Jag hade mer än gärna gått raka vägen till sängen (så trött är jag) men jag tror att jag avvaktar till herr Lampinen är redo att sova. Jag är verkligen skadligt mörkrädd.. Att dessutom tvinga sig igenom sådana här filmer är direkt inte botemedlet. Nåja, bjuder på lite bilder från dagens äventyr. Lev och må.
unseen
Gillar smutstvätt
Close up
Mammas kille
En blivande rocker, eller vad tror ni? Maidentröja och spelar GuitarHero Metallica
Där fick ni lite blider som har förblivit opublicerade.. Och lite bilder från dagen som gått. Just för att jag har ingenting på hjärtat. Nu ska jag sortera bland bilderna sen ska jag sova. Imorgon väntar en sovmorgon. Det ni.
livstecken
Jag har haft en helt underbar "miniweekend" i Piteå. Träffat nära och kära och bara mått gott. Nu är vi tillbaka i Luleå (sedan igår). Idag kom Angelika, Robba och Alfred hit och vi promenderade ner till marknaden som var på fiskekyrkan. Även om jag kan tycka att det bara finns skräp där så gick det ändå pengar. Vi kom hem med 10 nya, spännande kryddor. Ja, ni läste rätt. Kryddor. Ja, behöver jag säga annat än att jag klättrar på ålderdomens stege?
Leo fick även 3 nya t-shirtar. Hårdrockar t-shirtar. En hyllning till moster T och Markus. Ena riktiga hårdrocksfreak!
Men NU är det däremot shoppingstopp, åtminstone för Leo och mig. Under vistelsen i Pite och shoppingrundan fick Leo 3 par byxor, jag fick mig ett par sandaler, ett par jeans, ett linne och en tunika.
Tillbaka till marknaden. Helt jävla sinnessjukt att man skulle betala in sig (40spänn) för att gå in på barnlandet. Vad som fanns på barnlandet var en sliten, skrikande, gnisslande barnkarusell. Ni vet, den där klassikern. Man sitter på n grej (typ en häst, i en vagn osv) och snurrar runt, runt. Sen fanns det en hoppborg. Även den en klassiker. Föreställd en cowboy som rider på en häst. Ja, ni vet. Och ballonger. Men tro då för sjutton inte att det var gratis att göra alla dessa roliga aktiviteter. Nä, det enda man fick för dom dä 40 spännen var att komma innanför grinden. Ett karusellåk i den fallfärdiga karusellen kostade 20 kronor och en ballong 40 kronor. Sen fanns det även snordyr korv. Vilket jävla skämt!
Imorgon ska vi ta och färdigställa städningen, det är iofs bara golven kvar. Sen kommer farmor och Ari hit och sover. Dom ska nämligen bila ner till köping. Och på fredagmorgon ska vi åka till Ranua.. Eller något liknande. Ett zoo i Finland. Där dom har isbjörnar. Ska bli kul att göra nånting.
S, nu vet ni. Att vi lever och mår bra. Men framförallt njuter. Njuter av att vara tillsammans och hitta på saker med nära och kära.
Prejad av vägen
Idag stämplade vi ut 22.45 och jag satte mig på cykeln. Och kallt var det.. Och som jag cyklad. Där ett tag gick det så fort, på en terrängig väg att jag var tvungen styra ner i diket för att få stopp på cykelhelvete. Markus måste fixa bromsarna!
Iaf, jag kommer till röljuset vid statoil och var på väg över (det var rött) innan jag såg att snuten stod i korsningen. Så jag stannade och väntade på grönt. Pustade ut och tänkte att där sparade jag minsann in 600 kronor. Snuten glodde ut mig.
Jag fortsatte iaf vidare längst midgårdsvägen när polisen svänger in på cykelbanan, MIN cykelbana. Och bokstavligen prejar mig av vägen. Ja, jag hamnade i diket IGEN. DOm glor ut mig även nu. Jag glor SURT tillbaka. När dom passerat mig (och försatt mig i diket helt i onödan) kör dom ut från cykelbanan igen.. Vart det syftet? Att göra livet surt för mig?
Nåja. Jag fortsätter. Och än en gång, denna gång vid godishuset kör dom upp bakom mig, glor ut mig och passerar.
Jaha, är vi homies nu eller? Borde jag kanske ha vinkat? Jag kanske uppfattades som lite arrogant.
Jaha, och varför i helvete förföljde dom mig? Jag har funderat lite och kommit fram till att det måste vara något av nedstående alternativ:
Alt. 1: Markus har anmält mig försvunnen. Dom måste alltså glo ut mig för att se om jag stämmer in på signalamentet.
Alt. 2: Jag borde ha använt cykelhäljm, cykel ljus? Dessa apiranter ska då minsann ta en för allt.
Alt. 3: Misstänkt rattfylla. Jag var ju faktiskt nere i diket TVÅ gånger.
Alt. 4: Någon typ av störning alt. missbrukare Jag cyklade trots allt i en tunntröja och 3/4 byxor och foppa toffflor (det var BETYDLIGT varmare när jag for till jobbet) och såg allmänt härjade ut efter ett 11timmars arbetspass.
Alt. 5: Jag var helt enkelt så satans snygg.
Med lite eftertanke kan vi direkt styrka alt. 1 eftersom markus aldrig skulle finna mig försvunnen. Alt 2 kan vi också stryka. Jag är ju trots allt 22, jag behöver inte ha cykelhjälm enligt någon lag. Att jag skulle behöva en lampa känns också långt bort då solen inte ens gått ner. Resten kan ju iofs stämma, men jag väljer faktiskt att tro att dom tyckte jag var SÅ jävla snygg att dom var tvungen spana in mig noga och väl.
Det finns mycket att vara bitter över.... MEN, idag väljer jag att vara icke bitter. För att:
1: jag har stämplat ut för 9 hela dagars ledighet. Det kunde inte ha kommit lägligare!
2: Leo hade köpt en present och ett kort till världens bästa mamma
3: Imorgon ska jag äntligen få träffa min allra bästa Kim. Hon flydde från Norrland för att bosätta sig i Malmö. Nu är hon tillbaka, dock bara på semester.. Men vi ska iaf hänga. Imorgon kommer hon hit, sen beger vi oss till Piteå. På kvällen ska vi dricka vin och snacka skit. Så mormor och morfar ska passa lillprinsen.
Nu ska jag äta lite medicin, sen ska jag äta något och gå och lägga mig.... Imorgon ska nämligen Markus få sovmorgon!
Förmodligen så kommer det stå still med bloggandet ett par dagar framöver. På återseende.
Creepy creep
Ursäkta den dåliga uppdateringen, men min vardag kantas just förtillfället med jobb, jobb och lite mera jobb. Jag spenderar fan mer tid på jobbet än hemma, det är illa. De senaste dagarna har jag varit sekunder från att lämna in min avskedsansökan.. Men detta har inte varit möjlig eftersom min chef inte befinner sig på jobbet 00.30 en onsdagkväll.
Dagen började med fikabesök av mamma och pappa. När dom åkte for jag till vårdcentralen, fick en tid 13.00. När tror ni jag kom in till läkaren? Jo, 13.45.. Suck. Själva besöket tog väl vad, kanske 5 minuter.. Och det betalade jag 150 spänn för? Inte FAN är det konstigt att läkare har så bra betalt.. Iaf så slutade inte taxametern där. Utan den fortsatte att ticka. Tills jag klev ut från apoteket. 650 spänn fattigare.
Så nu ska jag iaf behandla mina utslag med pencillin. Tycker ni det låter konstigt? Ja, det kan tyckas. Men iaf så var det infekterat och inflammerat och en pencillin kur skulle göra susen (eller så blåste hon mig). Sen fick jag nån mirakelkräm och en mjukgörandekräm. Varje morgon och kväll ska jag då smörja in mig med mirakelkrämen för att sedan sätta på mig bomullshandskar och sova i dessa. Det första Markus sa var: "Oj vad creepy det kommer vara att sova med dig. Och morgonmysa.." Ha, ha. Ja, sen skulle jag undvika att tvätta händerna så mycket det bara gick. Jo, men. Hon missade nog att jag hade en bajsunge hemma och jobbade inom restaurangbranschen. Nä, hon tyckte att jag skulle använda bomullshandskar. Jag skulle iofs bli ökänd när jag stegar runt på luleås gator iklädd bomullshandskar. Det skulle fällas kommentarer som "Åhå, där är det där miffot med handskarna..." Så jag tror faktiskt att dom får stanna i sängkammaren och jag förblir okänd.
Iaf skulle jag komma tillbaka om 10 dagar om det inte var bättre. Då skulle det startas en utredning. Så dom kan mjölka lite mer pengar ur mig...
....och kom ihåg. Jag är INTE bitter.
