- 556
Jo, minsann. Idag slet jag på crosstrainern i 50 minuter vilket resulterade i en förlust av 556 kalorier. Om jag får välja så går dom oavkortat från min lår. Fast det får man ju inte. Och för att vara realistiska så motsvarar 556 kalorier typ 25 g choklad. Och det är ju mitt timintag under helger. Så det var med andra ord ingen större förlust!
Nåja.
Veckan har som vanligt spenderats med diverse husfruiga uppgifter. Markus har haft långhelg sen i torsdags. Inga stordåd har utförts, men vi har iaf fått upp luckspärrarna i köket. Det tog ju bara en halv evighet. Och då sätte Markus dit två sen var han less och tog en paus. Det slutade med att jag fick montera resten.
Igår skulle vi ha en riktigt myskväll, äta gott och dricka gott. Pepparmarinerad oxfile och ett glas rödtjut. Det slutade inte riktigt som vi hade tänkt. Nåja, maten blev gudomligt god och vinflaskan fick jag jobba på själv... Det gjorde jag bra också.
Imorse vaknade den unge herr L redan före 06.. tung morgon. Vi bråkade oss upp ur sängen. Det var min sovmorgon och Markus vägrade att vakna till liv. Men jag lyckades minsann jaga upp han ur sängen. Då jag kom på att det är ju faktiskt fars dag idag. Attans. Nåja, jag gottgjorde honom med att laga mat, oxfilepasta, och diska undan efter maten OCH lägga Leo all by myself medan han sitter och spelar. Det var väl snällt?!?! Jag tror att vi är vänner ;-)
Nu ska jag ta en snabbdusch och se finalen av Ensam mamma söker.Ha en fortsatt trevlig Söndag! Och ett stort grattis på Fars dag åt alla pappor.
farväl
På onsdageftermiddag tog jag farväl av en väldigt kär vän till mig. Herr nikotion. Herr snusdosa. Herr jag-finns-alltid-här-och-får-dig-på-strålande-humör. Ja.......... Det är jobbigt, tufft.
Nikotinfri dag 1:
Jag vaknade med en migränliknande huvudvärk from hell. Gav aldrig med sig.
Jag mådde illa
Jag hade ont i magen
Jag kräktes
Jag "små" åt (glufsade i mig) hela kvällen.
Dag 2:
Den migränlikanande huvudvärken from hell hänger sig fortfarande krampaktigt kvar.
Min byxor spricker (!) och då hör det till saken att det är leggings
Jag är bitter
Jag är sur
Jag är en sur-bitter-kärringjävel. Ni vet, en sån man hatar.
Jag kan nog ha hittat ett substitut; "Fredags mix".
Dag 3:
Panodil har äntligen börjat bita på huvudvärken...
Jag väger mig... Jag har gått upp MÅNGA kilon sen jag började träna. Jag spräcker byxor.. Herre gud. Mitt humör går ner i botten igen. Jag ÄR fortfarande bitter.
Jag tröstäter
Dag 4:
Har faktiskt gått ganska smärtfri.
Humöret känns bättre och huvudvärken är ett minne blott. Tålamodet känns sådär.
Det är nu den riktiga utmaningen börjar.. Markus rensar hushållet på portionssnus. Just in case..
Nånin.. det är klart det går. Vilja. Here we go again!
Jag behöver all pepp jag kan få... Alltså den ätliga peppen i form av choklad, chips, kakor, bullar, ostkrokar..... Nä, god natt!
jobbdag
Idag klev jag upp med Leo vid 7-tiden.. innan vi sparkat liv i pappan hann vi med en massa bus och mys. Sen klädde vi på oss och begav oss ut i snön. Leo tyckte att det var fruktansvärt spännande tills han skulle krypa utan ena vanten på plats och det blev kallt om handen. Då började han grina, tittade skeptiskt på handen och på snön och grinade en till skvätt.
När vi skulle åka ville bilen nästan inte starta, batteriet var halvdött. Efter att grabbarna släppt av mig på jobbet och åkt till kvantum för att handla hade inte bilen startat. Men Robba kom och hjälpte till och dom byte batteriet.. Så nu tickar den på som en pärla igen.
Jobb mellan 11 och 19 för min del. Jag tog bussen hem och när jag kom hem vid 20 hade Leo sovit sen en timme tillbaka.. Fast han vaknade, som igår, och vägrade somna om. Och när han till råga på allt såg att det var mamma som stod vid sängkanten blev han SÅ glad. Då kan man väl inte annat än plocka upp dom?
Leo sover, karln är och ränner och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Jag är rätt sliten efter arbetsdagen.. Men roligt har det varit att jobba (!). Synd bara att jag glömde mina jobbskor och var tvungen att jobba stående i 8 timmar med för små skor... Om inte annat så har jag krypt ihop fötterna till en 36:a igen.
Nu ska jag värma upp sängen, jag tror att min karl är på ingång...... God natt
tillbaka
Har inte haft lust, ork, energi eller tid över till bloggandet på sistone. Jag har helt enkelt haft annat för mig.
Jag har inte varit i cybervärlden för att jag har varit på babysång, på stan och uppdaterat Leos garderob, haft tjejorna över på Mary Kay-party, sprungit på bvc, varit på gymmet, haft folk på besök...and so on.
I onsdags så kom tjejjorna över och vi hade hit Josse som höll ett föredrag om hudvårdsprodukter... vi fick även testa allt. Alla var vi nöjda och alla kom hem med en lite påse. Jag själv köpte eye make up remover, rengöring, fuktkräm och en fondation. Om ni är sugna på att ha en klass så hittar ni Josse på http://emjowa.blogg.se. Jag rekommenderar det starkt för tjejmiddagen. Tack söta Josse för en underbar kväll!! Och till tjejjorna också!!
Bvc-visiten gick bra och hon var verkligen imponerad av att Leo gick. För ja, nu går han. På heltid. Man blir så stolt!! Mammahjärtat smälter!!
Idag har vi haft över familjen Björnfot/Larsson på en fika. Sen åkte karlarna och tränade och när dom kom hem åkte jag och Geka och slet på gymmet.
Det är så roligt att se Leo och Alfred. Dom myser lite mellan varven. Men mest så jagar Leo Alfred. Alfred är ju snäppet snabbare, så Leo hamnar lite på efterkälken. Sen bjöds det på blodpudding till middag för småpojkarna, och det gick verkligen hem hos unge herr Lampinen.
Imorgon väntar jobb mellan 11-19. Ska väl faktiskt bli liiiiite roligt. Men med betoning på lite. ;-)
Vidoe
Jag har inte tänkt skriva något mer än att jag är för trött för att analysera dagen. Leo har varit vaken mellan 7.15-18.20, under den tiden har han sovit EN enda gång. En timme. Det har varit fullfart! Min telefon är fortfarande knasig men bruklig (förtillfället, det kan ju snabbt färändras) och satt mitt tålamod och pyske på prov allt för många gånger under dagen.
Här kommer lite blandad kompott på min solstråle. Jag hittade laddaren till lillkameran och blåste liv i den.. Upptäckte en massa unseen-fotage. Sen har vi filmat lite idag.
Med vrålåket. 
Ursäkta kvallan... Det är lite mörkt. Men wahtevah.
Helt freakin' seriöst?!
Jag har ju tidigare berättat för er om min mobil. Som lever sitt eget liv.
Igår morse vaknade jag, efter en sovmorgon, och upptäcker till min fasa att det bara är sifferknapparna som fungerar. Panik utlöste och jag började skylla ifrån mig på min sambo. Han hade såklart dödat min mobil medan jag låg och snusade i sängen i ren avundsjuka. Men, eftersom jag har en skjut-lucke-telefon och svarar när jag skjuter upp satsen så kunde jag ju i alla fall svara på inkommande samtal.
Under dagen repade sig telefonen, vid middagsdags kunde jag till och med neka och trycka på lägga-på-luren. Och vid läggdags kunde jag använda alla funktioner utom "c" och mer och mer kan jag tycka att det är en väldig överflödig funktion. Jag menar, om man skriver ett sms och skriver fel. Ja, då är det ju bara börja om.. Samma om man ska ringa och trycker in fel siffra. No shit, den var ju liksom användarvänlig.
Imorse så har ALLA knappar funkat. Halleluljah, tänkte jag. Tog ut seger i förskott liksom.
Jag pratade just med Josse och skulle sedan skicka i väg ett sms. Då upptäcker jag att siffran 1 och 8 inte vill, dessutom inte "huvud"knappen. Vad gör jag? Jo, först hetsar jag... Skriker och gormar. Jag trycker och trycker och trycker. Inget händer. Jag börjar slå den i soffkanten och övergår sedan till bordskanten. Inget händer.
Jag får en snilleblixt. Ni vet när datorn hänger sig eller beter sig märkligt, vad gör man? Jo, man startar om. Utan att tänka något vidare stänger jag av mobilen. När jag sedan blir ombedd att plinka in pinkoden inser jag mitt misstag. I min pinkod utgör 1 och 8 tre siffror i min 4-siffriga pinkod.
Fan. Jag står nu helt mobillös. Jag skriker och sliter i håret, ber telefonjävel att dra åt helvete och kastar den i golvet. Min observanta sambo frågar vad som försiggår och jag förklarar situationen. Han skrattar, han hånler. Han är skadeglad. Misstankarna om att han ÄR telefonsabotören kvarstår.
Jag nås numera bara och endast på hemtelefonen. Hur 90-tal är inte det? Om någon vill köpa mig en mobiltelefon så vet ni vart jag bor. Nu ska jag gå och lägga mig och (förmodligen) grina mig själv till sömns.
Familjemys
Vi har haft en helt underbar helg tillsammans med en massa familjemys.
Igår slog vi på en film då Leo gott och lagt sig.. Efter halva filmen tyckte Markus att vi skulle se klart den idag och gå och lägga oss. Då var klockan 21.30.. Jag fick snällt förklara att den inte var accetabelt att sova före 22 en lördagkväll. Så vi såg klart filmen och var i säng vid 22.15 :-) Inga pensionärsvarningar här.... ha, ha.
Idag har vi bara tagit det lungt och ätit en lyxfrukost. Precis som det ska vara på helgen! Jag och Leo har badat... Nu ska Leo äta lunch och sova en stund innan vi ska åka i väg till återvinningen och sånt där trevligt söndagsnöje.
På tal om Leo Apan Lampinen så har han börjat klättra. Häromdagen satt jag i sängen och pratade med Stina i telefon när jag ser i ögonvrån hur Leo helt plötsligt kommer krypande över sängen bakom mig. Jo minsann, han kan numera klättra upp i sängen. Igår satt vi och käkade då bryter Cattis ut i världens asgarv och så ser jag hur Leo helt plötsligt sitter på "bordet" till gåstolen. Och hur fan har han kommit dit? Han var iaf i fullfärd med att klättra upp på soffans ryggstöd.
Från morgonen idag har han i princip bara gått (!). Har han tappat balnsen och satt sig på rumpan har han ställt sig upp och fortsatt gå. Kanske har det börjat släppa nu.. Han blir i varje fall bara bättre och bättre.
Nä, som sagt. Lunch står på schemat :-) Byebye
Nr tvåan......
.......är INTE på väg :-) Med andra ord, inga syskon. Så förhoppingsvis ska jag inte bli tjock!!! Det är något helt annat!
Iaf så hittade jag den största verkliga svenska spindel jag någonsin sett i mitt 22åriga liv. I mitt vardagsrum på fönsterbrädan. Jag har lite av en spindelfobi. Egentligen allt som kryper... Detta kan nog härstamma från en gång, när jag var något yngre och tyckte att det kittlade i tröjan. Bak i nacken. Vad hittar jag? Jo, en sån där stor spindel med långa ben och liten kropp. Panik utbröt.
Iaf, till dagens spindel. Den hade långa ben. En stor äcklig kropp. Och den såg elak ut. Jag förberedde mig mental och tog sedan skon och dödade den. Jag hörde hur det knastrade.. Trots detta spretade benen. Jag antar att det var det berömda dödsrycket. Nu ligger han iaf ut i soporna. Så regnar det även imorgon, feel free to blame me.
Måste bara berätta om min mamma.
Igår så ringde hon och meddelade att hon kokat en soppa kvällen före. Så hon hade messat (!) Emma och frågat om hon kunde ta med den till mig. Det kunde hon såklart. När hon kommer med påsen så innehåller den en soppa, en påse med extra pasta och ett kuvert med uppmaningen "Här får ni en liten slant att köpa ett gott bröd. Kram mamma". Jag har verkligen världens mest omtänksamma mamma. Hon är i särklass världens bästa!!!
Här på Östramalmgatan pågår storstädning. Bäst att fortsätta så jag blir klar någon gång...
lyckad dag
Morgonen började med ett samtal till FK eftersom mina pengar inte fanns på kontot. Efter att ha blivit omkopplad sa hon att pengarna var påväg och skulle vara mig tillhanda imorgon. Jag har nu försäkrat mig om att detta stämmer, och det finns en framtida instättning som hamnar på kontot imorgon. Tack för det....
Idag har vi haft besök av världen bästa gudmor. Hon anlänge redan efter 10 tiden. Tror ni jag höll på att falla av stolen då jag ringde, tanken var att väcka henne, och hon säger att hon är på g. Då var alltså klockan 9.30 (!). Iaf så klädde vi på oss och tog en promenad till bvc direkt hon kom. Tanken var att väga och mäta lilleman. Jag tyckte att det var väldigt konstigt att det var så folktomt när det var öppen mottagning. Och försäkrade mig några gånger om att klockan gick rätt.. När vi har bänglat av oss alla kläder så upptäcker jag skylten. Skylten som uppmanar att det inte finns någon öppen mottagning i dessa influensatider och att man istället måste ringa och beställa tid. Men suck........
Iaf så tog vi en promenad ner till stan och kollade in lite vinterskor åt lilleman. När vi kom dit var jag fast besluten om att jag skulle ha ett par Paxskor. Men, det blir ett par kouma skor istället. Dom är lätt överlägsna på marknaden. Eftersom jag har hört ryktas att dom finns för halva priset i grannlandet ska jag slå svärmodern en signal imorgon :-)
Efter en tjejkväll hos Camilla med pussling, kaffe och Mammas pojkar ska jag nu krypa ner med mina hjärtan så man orkar med morgondagen. Känner jag min son rätt kommer det bli en tidig morgon. God natt.
Pst... Jag har en hemlighet. hihi. Det kommer visa sig inom kort!
Bättre
Jag måste nog krypa till korset och erkänna att jag tog i lite igår.
Trots att jag inte hade en enda timme garanterat igår, har jag idag alla timmar jag vill ha. Jag har blivit tilldelad en bra bit över 40 timmar och det var ju precis så mycket jag hade tänkt jobba. Det är ju dessutom ett plus i kanten att jag valt ut skifttider och dagar helt själv enligt mitt individuella schema. Så på ett sätt har jag ju mer eller mindre styrt över mitt eget schema. Fast fortfarande tycker jag det är lite spännande.. Jag ser det lite som en sport. Så det här kan i framtiden sluta med HUR mycket timmar som helst ;-)
Idag har jag varit dötrött, alltså mer död än levande. Jag har inte haft ork över till nått annat än min son. Även fast bostaden skulle behöva städas har jag lagt det på hyllan (!). Och det mina damer och herrar händer inte allt för ofta. Nåväl, det har varit mycket behövligt att vila (sova) på soffan medan Leo tog sn tupplur.
Efter en powernap orkade jag till gymmet med Stinis. Det var förjäkla skönt! När vi kom tillbaka åkte karlarna och tränade.
Sen fick vi finfrämmande av världens bästa mormor och morfar. Med sig hade dom älgkött, mammas (världens godaste) mjukkaka, kaffe, fika och en låda till rumsavdelaren i hallen. Den passade nämligen inte i deras rumsavdelare..
Som alltid var det lite trist när dom åkte hem. Jag är fruktansvärt hemmakär. En uns av "hemlängtan" sticker i mig varje dag. Att jag inte bara kan gå över på en kaffekopp när jag saknar dom. Att man inte kan lämna bort Leo en timme och få städa ifred, eller åka och träna tillsammans. Ni vet...
Nåväl, nu är det som det är. Och det är inte precis så att jag har dom på andra sidan kontinenten, utan det är ju faktiskt bara i grannkommunen. Jag iaf världens bästa föräldrar, som alltid ställer upp, och dom håller jag väldigt kär!! Imorgon kommer tant Emma hit, världens bästa tant! Jag ska lura med henne på en prommis till bvc. Sen får vi se vad vi tar och hittar på. Kanske en promenad till lekparken så får Leo sin dagliga dos med frisk luft!
Nåväl, nu tycker jag att det är en respektabel tid att krypa i säng... God natt!
Irritation
Har iaf ringt FK idag, fast besluten om att jag var tvungen skrika, grina, vara arg, irriterad och ond. Men icket. Jag befarar att dom tagit en kurs i kundhanterig.. Hon var iaf väldigt hjälpsam. Och jag skulle ringa tillbaka på torsdag om jag inte sett skymten av mina pengar.
Ingen irritation uppstod där.
Däremot kom Cattis förbi och hämtade lite papper för utskrift. I förbifarten frågade hon om jag sett de nya schemat och hur tjorvigt det har blivit. Nä, jag har minsann inte fått något mejl.
Efter många om och men lyckas vi iaf logga in på schemagrejen och vad upptäcker jag... Jo att jag har fått noll, som i zero, timmar i November. Inte en enda... Det finns dock en massa pass att anmäla sitt intresse till och kanske, möjligtvis få till förfogan. Nu kanske ni tycker att det här var en super briljant ide. Men till saken hör att jag är garanterad : 0 (!) timmar. Jag ska alltså tävla om de få (skit) pass som finns för att skrapa ihop till brödfödan. Dessutom kommer det slutgiltiga schemat inte bli klart förrän den 21. Som alla mamma och pappalediga vet måste man lämna in begäran av föräldrapeng senast den 20. Eftersom alla dessa (skit)pass som ingen anmält sig till kommer slumpas ut.
Jag är förbannad.
Jag har iaf anmält mitt intresse till några pass och lyckats skrapa ihop 46 timmar. Om jag ens får dom, så kommer jag jobba en jävla massa helger. Och jobba i princip varenda jävla dag som markus är ledig. Så, byebye livet.
Usch.
Blä.
Jag känner mig fruktansvärt less. arg. besviken. och framförallt FÖRBANNAD.
God natt
kiss och bajs åldern
Idag vaknade stora herr Lampinen till alarmet och lilla herr Lampinen sov vidare ända till 07.15. Det är lycka!
Igår skulle vi i väg på bvc och väga och mäta lilleman på öppen mottagning. Det var i varje fall målet. Jag snörde in oss båda i duschen, smärtfritt. Tills Leo gör en väldigt välbekant min och tätt efter hör jag bajskrystningen. Nää... Jo. Leo sket visst i duschen. Och det var inte av det fasta formatet. Det letade sig förbi mina fötter och vidare ner i avloppet.
Leo fick sitta och leka i handduk medan jag sminkade mig och donade på. Så går herrn mot duschen och jag styrde rätt snabbt in han på mattan eftersom han förmodlgen skulle halka på det hala, blöta golvet annars. Han tittar upp på mig.... och släpper på trycket. Jo. Då hade vi kissat på mattan också. Check.
Och innan jag hade fått oss båda i kläder var klockan alldeles för mycket och jag insåg att vi aldrig skulle hinna till bvc. Sen skulle jag aldrig kunna springa in och köpa snus eftersom mitt kort än en gång blivit lämnad åt sitt öde - i bilen.
Så jag ringde Markus och bad han köpa hem snus. Han kommer hem. Och har glömt. Helt seriöst.. Kände irritationen växa inom mig. Så han åkte i väg och tränade och kom hem med två dosor snus.. i kompensation. Så kom Cattis och Camilla på en kopp kaffe. När dom åkte hem cyklade jag till gymmet. När jag står på löpbandet lagom mör i kroppen efter nästan en timmes träning slår det mig. - Fan det är måndag. Om 15 minuter ska jag infinna mig på Mk-party med Josse. Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan. Jag fick ringa och avboka. Vi satsar in oss på nästnästa måndag. Då har hon lovat att påminna mig.
Kvällen gick i lugnets tecken och varken jag eller Markus orkade hålla ögonen öppna efter sista pausen i Hollywoodfruar.
Nu sover Leo och jag har ätit frukost, laddat morgonens andra tvättaskin och satt på mig ett ansikte. Nu ska en kaffekopp intas innan vi fattar viktiga beslut om vad vi ska ägna dagen åt..
God morgon gott folk!
försovning
Imorse vaknade jag av en lite lätt hysterisk unge och en minst sagt stressad pappa. Jag hann inte ens kolla på klockan innan markus fick ur sig att klockan passerat 06 och att en jobbarkompis ringt och väckt han. Leo han var grinig över att han blev väckt men inte upplockad.
Så vi gjorde morgon och Leo somnade om strax efter 08.. och han sover forfarande (!). Under tiden har jag hunnit inta frukost och plöjja igenom senaste avsnitten av Grey's och DH.
Helgen har varit bra, markus har varit långledig. Vi har hunnit möblera om i vardagrummet. Sen blev vi ett gäng här hemma som kollade hockeyn. Vi tjejer drack vin och spelade spel. Igår gick vi besök av Hanna, Patrik och lille Lucas.. och att han var söt.. och snäll. Leo hade jätteroligt. Det är så roligt att se dom leka.
Igårkväll introducerade jag Markus för Twilight, han gillade den. Sen fortsatte vi med SATC-filmen, den fick inga stående ovationer.
Nu ska jag ta tag i dagen. BYE
Leo
Idag är det Leos dag, idag blev han 10 månader.
Tiden har sprungit förbi.. Jag har drabbat av ännu en Leo-växer-alldels-för-snabbt-panik-attacker. Om jag tänker efter inträffar nog dessa attacker varje månad, den sjunde. Det är bara två (!) månader kvar tills han fyller ett år. Det är så roligt att följa hans utveckling och det händer verkligen saker varje dag.
Han blir stadigare på benen för var dag som går, och han går mer och mer varje dag. Idag har han gått riktigt, riktigt långt. Från vardagsrummet in i köket och tillbaka.
Han är en riktig myskille och han älskar att kramas och pussas (hångla). Han kommer med utsträckta armar och tar ett hårt grepp runt halsen och trycker sin kind mot min kind eller min axel.
Hans favorit lek är tittut. Han charmar gärna mamma genom att krypa bakom gardinen och titta fram när mamma frågar "Vart är Leo?" Då dyker han fram och asgarvar!
Hans favorit leksak är någon av bollarna. Som han kastar, rullar och jagar runt, runt runt. Han har även börjat studsa bollen. Då håller han den i handen och slår den mot golvet några gånger. Sen skrattar han och blir skitnöjd med sin bedrift.
Han har blivit fruktansvärt mammig på sista tiden. Är man ledsen så tröstar mammas famn bäst.
Han säger "pappa" "titta" och "där".
Han kan peka ut klockan, lampan och bollen.
Han är en riktig klätterapa och fruktar i princip ingenting!
Och han är världens underbaraste. Vårat lilla (stora) mirakel.
livsglädje
Nå jå. Ligger i soffan och slösurfar och kollar på dom desperata hemmafruarna. Har ju redan tjuvkikat, så jag ser bara lite halvhjärtat.
Idag har jag storstädat hela hemmet. Mycket skönt att ha det gjort! Sen fick jag och Leo besök av Cattis, Mickis och Camilla. Vi drack kaffe och snackat dynga! Sen blev jag och Leo bortbjudna på middag hos farbror Jonny och faster Cattis. Kyckling och ris blev det, och det var super gott :-) Efter en kaffe sprang vi hem igen.. Visningen hade som vanligt gått bra och dom var SÅ intresserade. Känns som att jag hört det förr...?
Känner att entusiasmen åt livet inte riktigt vill infinna sig. Men när jag tänker efter så känns det kanske såhär varje måndag, tisdag och onsdag varannan vecka då Markus jobbar cpskiften..
Något som skulle lätta på stämningen lite och ge mig lite livglädje vore ju om mina pengar från försäkringskassan kunde hamna på mitt konto.. Så om någon vänlig själ på FK läser det här. Så ville jag gärna ha mina penkisar, pronto. Men känner jag systemet rätt så väntar jag i onödan.. Dom kommer väl in någon gång under kommande år... Nä, seriöst. Handläggningstiden är ju BARA 30 dagar. Wiiiiii
Nå, one day and night to go.. om cirka 28 timmar är Markus all my. Det ska firas med mys och skedliggande torsdag-söndag. Med avbrott för synundersökning, däckbyte och träning. Då vet ni vart ni hittar mig.
Jag hoppas min livsglädje skiner igenom och smittar ner er alla. Bye
Mammas och pappas hjärta
panik
Ja, herregud. Idag så åkte markus till jobbet.. Med sig i bilen hade han min plånbok. Och i takt med att snusdosan tömdes började det krypa allt närmare sovdags för Leo. What to do? Jo, man ringer sina kära, nyinflyttade grannar. Faster Cattis och farbror Jonny. Och håller tummarna att dom ska ut en sväng på schtan och kan åka förbi och köpa en snusdosa för småkronorna man har rånat spargrisen på.
Men Jonny, räddare i nöden som han är, hade en snusdosa över åt en behövande. Så jag och Leo invigde overollen och sprang snett över gatan och hämtade snusdosan. Tack, tack, tack!!
Det var Skruf, jag hade inte tagit en snus och snusfyllan var ett faktum. Det är braaaaaaaaa skit det där.
Min andra panikattack var när jag utförde "When will you get married"-testet på fejjan. För ni vet väl det, att fejjantester. Dom ljuger ALDRIG. Resultatet var den 25 november......2009. Det betyder att jag och min soon-to-be-husband har en del planering framför oss. Han tyckte dock att det var lite märkligt att vi skulle gänga oss en onsdag....... Kanske blir det en in och ut slut vigsel på stadshuset? Det återstår att se.
Näni, nu har jag ringt hjärtat och sagt godnatt, jag har duschat och rakat benen och lagt städningen på hyllan tills imorgon. Så nu ska jag gå och värma upp sängen tills jag får sällskap därikring 2 snåret. GOD NATT.
Gokväll
Nå, som tidigare sagt åkte vi mot nordligare breddgrader i fredags. Vi kom fram till byn vid 15 och stannade hos farfar till mörkret lagt sig och Leos sleeptime var kommen. Sen packade vi in oss i bilen och åkte vidare mot Rovanemi och farmor. När vi kom fram fick vi kvällsfikat och Leo fick leka av sig och busa en massa med farmor. Under lördagen åkte vi och handlade och sen fick vi främmande av en del av den finska släkten. Söndagmorgon började vi färden hemmåt. Vi stannade till i byn, i svanstein hos Danne och Mia och i soukolojärvi (?) hos Tepsa. Vi åkte från Tepsa strax efter 17, då var jag less och hungrig. Jag var inte speciellt sugen på att åka in i Övertorneå och tanka. Men jag var säker på att det fanns en Statoil längst vägen.. Efter Ökx. Det var på gränsen att vi skulle ta oss.. Så vi körde. Utan att tanka. När i svänger in vid den stora Statoil skylten visar det sig bara vara en diselpump, typ för lastbilar. Så jäkla surt. 4,2 mil kva till Töre där det går att tanka. Enligt tankmätare tog vi oss 1,3 mil. Med 0 km på mätaren rullade vi in i Morjärv där det thank god, fanns en pump.
Hem tog vi oss iaf. :-)
Nåja, tillbaka i vardagen. Idag har jag varit och tränat på morgonen. Sen bjöd jag in Angelika, Robba och Alfed på en fika. Markus jobbar eftermiddag, det suger verkligen. Jag h-a-t-a-r det. Vi saknar honom så mycket! Våran Markus. Världens i särklass bästa pappa och fästman!
Leo har blivit jätte duktig på att gå. Han tar det rätt lungt. Men har traskat omkring hela kvällen. Han tar några steg, stannar, sen fortsätter han. Han har blivit så rackarns stor. Har börjat gå, ställer sig upp utan stöd. Säger "titta", "där" och "pappa". Imorgon ska jag ringa och boka tid för 10-månaders kontroll. 
Nu ska jag däremot hoppa i duschen och dammtorka av här hemma innan Hollywoodfruarna gör entre i tv tre.
utlandet - tur och retur
Helgen har spenderats i Rovanemi hos Leos farmor. Där har vi blivit riktigt bortskämda med långa sovmorgonar och har i princip bara ätit.. god mat. Jämt. Och ständigt.
Måste möta upp Geka på gymmet.. Hon blir gaaaaaaaaaaaaaaaalen om jag är sen. Så jag ska hopp i träningskläderna nu.
På återseende!
rånad
Imorse när jag och Leo steg upp gick jag på toa medan jag släppte Leo för vind och våg i vardagsrummet. När jag är på toa hör jag en duns och börjar genast fundera.. Tätt efter följer en rad massa glädjerop som förmodligen väckte hela huset. Så jag skyndar mig ut och in i köket. Där sitter Leo med soppåsen utvält över halva köket. I handen har han ett ägg som han inspekterar. Och förmodligen också har smakat på. Han har även hunnit smeta ut spagetti och köttfärssås över hela pyjamasen och halva köket. Det om något får en att vakna till liv. Så jag satte Leo i husarrest (i gåstolen) och började skura. Sen drog jag igång dammsugaren och drog fram de andra städredskapen. Då hade klockan inte ens passerat 07. Stackars våra grannar. Fast det är liiiite medvetet. Att störa. Dom stör ju mig under nätterna med spring i trappen, prat utanför huset, bilkörning mitt i natten, fester mitt i veckan till 04 på morgonen (med risk för att låta som en bitter surkärring).
Nåja..... Tillbaka till soppåsedramat. Jag kom på den briljanta ideen att trä ett skohorn mellan handtagen. Fast det klurade han minsann ut ganska snabbt berättade min mamma och pappa som suttit barnvakt ikväll medan vi varit på handledarutbildningen. Så vi får minsann montera skåpspärrarna fortast möjligt.
Så till den berömda handledarutbildningen. Det betalade vi 900 riksdaler för. Och vad fick vi? Jo, en innerbackspegel från biltema som säkerligen går lös på vad, MAX 100 spänn (och då tar vi i). Lite papper (som man hittar for free on the internet) en övningskörningsskylt (som man kan hitta på macken för en 150spänn). Äran att spendera denna torsdagkväll (som är i princip HELIG för mig.. lyxfällan, you know). För att få lämpen och handledaransökan måste vi punga ut med 390 riksdaler till. Att ta körkortet är rena rama rånet. Så när jag väl får det, ska jag hålla helvetes jävla hårt i det.
Nånä, nu ska jag krypa till kojs och sura lite. Imorgon bär det av mot Finland och spendera helgen hos Leos farmor. Det ska bli mys.
So long
fix
Igår fixade jag äntligen mitt hår. Tog ut den där hårförlängningen som har hängt med i 5 månader. Det var verkligen risigt, och tjorvigt. Fästena var bara en stor tjorv.. Jag har tidigare förklarat min oro över att möjligtvis behöva raka skallen. Jag hade ju iaf fått behålla mitt överhår. Johanna, min frissa, har skrattat bort det.. Framtill igår. Hon undrade om jag överhuvudtaget har kammat fästena någon gång. Eh, nä. Jag hade missat den typ av info som involverade att jag skulle köpa någon specialborste för löshår. Nå, resultatet av 5 månaders icke kammande av hår är enstor jävla risbuske. Så vi slet, och slet och SLET. Det tog närmare fyra timmar innan frippan var fixad. Nu är det kort och fräscht. Sen slingade vi det med blonda, lite hunungsblonda och ljusbruna slingor. Resultatet blev skit bra och jag är helnöjd!
Imorse ringde jag min nya chef (gamla stället) för att höra om jag skulle få plats på novemberschemat och hon lovade att undvara timmar åt mig. Så nu ska jag bara skicka ett mejl med Markus schema och hur många timmar jag är beredd att jobba. Känns skönt att få komma igång igen. Det är nämligen ett faktum att våran lilla herre snart blir 1 år. Och dagis börjar närma sig.. Hemska tanke!
Ikväll kommer min mamma och pappa hit och barnvaktar Leo medan vi ska iväg på handledarutbildning. Där ska jag även göra syntest så är det bara att skicka in lämpen.. och vänta.
Snart har jag tagit tag i livet igen, och det känns förjävla bra. Det är bara kvar att ringa skolan.. Det ska jag försöka hinna med idag.
Sen måste vi iväg och handla.. För kvällens middag då vi får middagsgäster, barnvakerna. Sen har vi bara en rulle skitpapper. Det är en sån sak som kan vara bra att ha.
Nu är det någon som sitter i sängen och sjunger.
