mommystyle

Ja, har hänt en hel del saker sen senaste uppdateringen. Så, vad har då hänt? Jo, lördagen, som var mtt första chefspass kunde ju inte bli mer kaotiskt. Grillmaskinen slirade = inget kött + mycket folk (middan) = inge kul. Så jag fick helt enkelt ta i sär skiten och göra en rengöring och montera ihop den igen. Sagt och gjort. Då kom nästa missöde, värmen bara dalen neråt.. Lina = inte så teknisk (Anna inget vidare snille själv) Så vi var väl ganska utlämnade till slumpen. Men ödet, restaurangens alltiallo hade bestämt sig för att äta lite skräpmat dagen till ära och befann sig i den växande kön av hungriga gäster. Så han kom till undsättning och sparkade i gång maksineriet. Eftersom kvällen gick hann jag med att nästintill kapa mitt finger (nåja, nästintill skrev jag faktiskt.) Efter lite (läs MYCKE) omplåstring av Jenny var jag redy to get busy. Det administrativ gick åt skogen, och vid kvällens slut fick vi påhälsning av vaktbolaget som informerade mig om att jag inte hade larmat på.. Vilket jävla skitsnack tyckte jag, det hade jag ju visst gjort. SÅ jag gjorde som jag alltid gör i en diskussion då jag vet att jag har rätt..STÅ PÅ DIG var min tanke... Men det hade jag ju givetis inte. Blev lite missöden mellan mig och anna, men det löste ju sig. Och denna vakt lovade att han skulle ge mig en lektion i hur man larmar på =) haha Ja... hoija.. jag begav mig hem alldeles för sent, med ett finger som höll på att trilla av.. gråtfärdig... vilken jävla flopp! Vad gör man? Jo, man ringer sin söta mamma för lite sympati. Synd att hon inte var så surrvänlig eftersom hon sov men ville absolut att jag skulle bege mig in på sjukan så någon fick ta en titt på min skada och lägga några stygn.
....men tjurskallig som jag är (det genetiska arvet från min kära mor) åkte jag aldrig in på sjukan utan intalade mig själv att jag skulle åka in måndagmorgon istället. Men då var det alldeles försent för att sy (fick mig på näsan och en hel föreläsning) så jag får ta straffet och tejpa skiten istället.. det gör ont. Satan också.. ÄR huvudet dumt får kroppen.. ja, ni vet.  
Men, jag vaknade med ny kraft på söndagmorgon och for dit tog mig i kragen och gjorde en strålande stängning. Och bäst av allt, jag visste att jag hade gjort rätt. Det var med stolta steg jag gick mot bilen... inte en så stor flopp trots allt. Den hemliga ingridiensen, inställning, kära vänner..

Idag kom sängen, oj så efterlängtat. Och att den var en vecka tidigare än utsatt tid vilket satte sina spår... LYCKA, LYCKA. Det finns hopp. Så nu ska jag krypa ner i våran nya säng och se några gossipgirlavsnitt innan jag släcker lampan.