mommystyle

Idag har jag hållt igång från 05.00.
När vi kom hem från kvantumbesöket insåg jag hur mycket som står ogjort här hemma. Jag har länge tjatat på att jag måste tömma garderoberna på krafs (det väller ur grejer så fort man öppnar ett skåp, en garderob eller en dörr i det här hushållet) och bära upp i förrådet. Kaklet ser fortfarande ut som skit. Alltså det är så hemskt att jag får skämmes varje gång vi får besök, sen måste jag bortförklara det hela.
Jag har gått och stört mig på att en fågel skitit (haft bajskalas) påmin fönsterruta. Denna incident inträffade någongång under förra hösten (!). Jag trodde typ att den möglat fast.
Ja, jag satt och kollade ut och insåg hur mycket som vi skjuter upp.
I samma sekund jag är på väg att tränga bort tankarna med det sedvanliga "Jag tar tag i det där imorgon..." flög jag upp ur soffan och in i städskrubben och slet fram städredskapen. Mitt första projekt blev att putsa fönster. Vilken jävla pers. Inte fan är det konstigt att jag skjutit på det ett år. jag har fan putsat halva dagen, och än har jag sovrumsfönstret kvar. Nåja.. skiten gick bort och det var väl det väsentliga. För visst inte måste man torka fönserbrädan ute? Det är väl lite överkurs...
Att putsa fönster är ju en pers i sig, men att göra det med en liten herre som är en hack i hälarna hela tiden är ett helt projekt. Jag vet dock inte vad jag föredrar. För när han inte är en finne i röven på mig, ja då ställer han till med rackartyg. Han klättrar på allt. Idag hittade jag honom stående i lära gåvagnen. Han grinade, han var livrädd för att ramla. Petandes på allt han inte får röra. Och ett "Leo, INTE RÖRA" (med väldigt bestämd ton och allvarlig min) svarar han tillbaka med ett hånleende och fortsätter peta. Så kan han hålla på i evigheter. Sen slet han ut hela skötväskan och hittade majskroksgömman. Han har lärtde sig öppna ugnsluckan. Ja, han är helt galen. Och blir bara smartare och smartare för var dag som går.
När Markus kom hem satte jag honom på tvätten. Och när Leo vaknade åkte vi på lite hemliga uppdrag. Och vet ni vad vi kom hem med? Kakel till köket. Sen ringde jag och bokade kakelsättaren till nästa helg. Min käre far. Han är allt bra att ha.. För han kan minsann allt. Så nästa helg ska vi sätta in det nya kaklet. Jiha!
Efter middagen for jag upp på vinden för att hämta ner lite kartonger att sätta allt detta krafs som väller ut lite här och där. Längst in i förrådet stod kartongerna i en prydlig hög. Det var allt där inne som var någorlunda ordnat. Jag fick klättra på en byrå, bestiga ett berg med sop-påsar fulla med kläder, dyka under några kartonger halvfulla med skräp. Riktigt skräp. Som hör hemma på soptippen. Men som istället tar upp onödig förvaringsyta i vårat förråd. Till saken hör även att det var 50 grader varmt där uppe. Svetten rann. Under hela tiden som jag bestigit, klättrat och krypit har jag förvarat hänglåset hårt i handen. Synd bara att nycklarna gick förlorade någonstans under färden. Så efter att jag kravlat mig ut var det bara att dyka in igen. Och det var som att leta en nål i en höstack. Jag svor, svettades och kastade saker omkring mig. Men längst ner på backen, under ett skåp låg den. Halleluljah. Vårat förråd är fyllt med skräp från golv till tak. Det är lika att bränna skiten då vi flyttar.
Sen har jag rensat, rensat och rensat lite till. Sen har vi hunnit byta Leos bilbarnsstol till stol numero 2. Hallen är just nu full med prylar och kartonger som ska bäras upp till vinden. Det får dock bli imorgon.

Morgondagen lär bli lika fullspäckad som idag. Till vårdcentralen och lägga om handen, till bvc för vägning och mätning, slutföra fönsterputsningen och städningen.

På tal om rubriken.. Markus ringde och frågade mig och jag skulle tänkas behöva nå snus. Ja, jag har bara en halv dosa kvar. Så kommer han hem med en stock. Han själv fick gotta sig i Ettan medan jag fick Kronan. Jag ser lite frågande på honom och han svara "Vi måste ju spara in på någon. Vet du hur dyrt snuset har blivit?" Ha, ha.

Nä, kanske man ska hoppa i säng om man ska orka med morgondagen. Hejdå