mommystyle

Det har jag fått uppleva i två scenarion de senaste dagarna.

Ex nummer 1. Jag skröt för Stina hur duktig Leo var på att inte pilla på allt han inte får och slita upp alla obarnsäkrade skåp. Igår drog illbattingen fram likt en orkan och rev med sig det mesta av inredningen. Skåpen plundrades, stolar bestegs (och ramlades ner för), ett martiniglas gick i krasch, bokhyllan bestals på en hel del böcker... Ja ni förstår. Leo hade bara sovit en sisådär 45 minuter under dagen och när tröttheten kom krypande så började han göra hyss.

Ex nummer 2. Jag och mamma pratade om att han dregglade mycket och jag kontrade med att "han spyr ju i varje fall inte längre". Det tog väl 5 minuter innan han spyr upp en banan över finskjortan.
I natt gick jag och la mig, jag hann i princip bara lägga ner boken släcka lampan och somna när jag väcks av ett ljud "blaff". Jag tänder lampan för att se vad som är på gång i spjälsängen. Leo ställer sig upp och kräks. Han lyckades kräka ner sig själv, sängen och halva rummet. Så jag fick väcka mamma och byta på Leo, byta i sängen och skura upp. Leo var lika glad i hågen som alltid. Vi hinner bara somna om innan nästa kräkkalas går av stapeln. Turligt nog bara det bara efterkänningar efter det tidigare utbrottet. Det räckte med att byta underlakanet. Efter det har vi fått nattefrid.

Idag är han dock som vanligt. Pigg och glad. Leker och springer och framförallt äter. Därför har jag mina aningar om att det inte är magsjuka. Mera en bad reaction av ekvationen välling och slemhosta.


Nåja, vi hoppas på en fortsatt fri kräkförmiddag. Isf ska vi in till stan och käka lunch med Verran. Hej så länge!