mommystyle

Igår packade vi bilen och åkte upp till byn på morgonkvisten.. Och kom hem idag strax efter 17. Så det blev bara en snabbvisit. Men jag ska ju upp och jobba imorgon. Så lika bra det.
Vi har bara tagit det lugnt där ute. Varit ute och myst. Markus var och köpte en pool till Leo i tisdags som invigdes igår med farfar.
Igårkväll så anlitade vi farfar som barnvakt och så packade jag, markus och matti med oss fiskespöna och begav oss ut (med båt) på Rantissjön. V hittade inget metspö, då jag föredrar att meta, iaf då man är tre pers som ska slåss om utrymmet i en båt. Plus att man får ju fisk hela tiden när man metar.
Nåja, jag fick sitta längst ut, för att undvika olyckor. jag kastade och hann bli rätt bra innan vi drev i land.. Så då var det bara för mig att ta tag i årorna och ro. -"Du har väl rott förr?" -"Men jaaaaaaaaaa" (hur svårt kan det egentligen vara?) Efter att jag kämpat i några minuter och började bli riktigt less på att båtaset inte flyttade på sig kunde ingen av karlarna hålla sig för skratt. Jag frågade givetvis vad fan det var som var så jävla kul. -"Du ror ju för fan åt fel håll" -"Vadå fel håll? Jag gör ju som man ska........Du gjorde ju såhär" -"Men du måste ro åt andra hållet.. Just nu sitter du ju bara och ror in iland, vi ska ut på sjön. Ro åt andra hållet". Muttrandes och svärande, lite armskraft och ungefär miljoner ljusår senare var vi ute på sjön igen. Och jag vart ganska omgående placerad till mittenplatsen. Så långt ifrån roddarplasten det bara gick..
Nästa dilemma. Hur fan ska jag kasta nu då? Jag kommer ju halvera någon av er.. Över huvudet. Det var verkligen ren panik i blicken varje gång jag skulle kasta.. från BÅDAS sida. -"Är ni rädd eller?" -"Nä, men var för fan försiktig Lina.."
Markus var även hyfsat less på att jag på 4 av 5 kast fastnade. En gång satt jag fast så ordentligt att jag trodde, på riktigt, att jag hade gammelgäddan på kroken. Jag var så säker att jag var nära att kasta spöet. Men så fort Markus tog över visade sig att jag bara hade bottennapp. När jag väl fick upp kroken så var det fullt i mossa. Det betyder att jag skrapade botten halva kvällen. Där får man ju ingen fisk. Men tillsist lärde jag mig även att trixa lös mig när jag fastnat i botten, stenar och sjörgräs. När jag skulle kasta ut, så fastnade jag i markus lina. Och gjorde en knut. Det ni, Det är det inte alla som bemästrar. Markus fick sitta och pilla i säkerligen 5 minuter, svärandes och muttrandes. Men vi kom lös. Jag fick restriktioner om att hålla koll på vad jag gjorde. Och vart jag hade kroken och linan.
Nåja, karlarna påstod iaf att fiskelyckan inte var på topp denna måndagkväll när vi puttrade hemöver. Men hallå? Jag lärde mig ro, nästan i varje fall, bemästra TVÅ kasttekniker och ta mig lös ur fasta situationer. Dessutom så kom båda karlarna, och jag själv, hem helskinnade. Helt intakta efter en fisketur med mig. Alla ögon, öron och yttre organ satt där de skulle. Det om nått är väl fiskelycka? Fiskarna lyckades dock undvika mig.. Jag kom bara hem med bottenskrap. Och matti. Och Markus då ;-) hihi
Sen såg vi film och åt godis.

Den entandande banditen existerar inte längre.. För numera pryds Leos lilla gap av hela TVÅ tänder. Nertill. Upptill ekar det fortfarande tomt!

Nä, jag är hyfast trött efter att ha pressat i solen halva dagen. Jag ska lägga mig och kolla serier på datorn i sovummet. Sov gott!