mommystyle

Jag gillar verkligen inte vad jag har blivit. Sedan några veckor tillbaka har jag varit ett riktigt jävla monster. Mitt humör vänder på två sekunder och jag kan gå från super glad till helt jävla psyko. Jag är elak. Jag är hetsig. Jag är på dåligt humör. Jag känner INTE igen mig själv. Jag är trött. Jag är hängig. Det var till och med så jag frågade Markus om han märkt att jag har varit konstig på sistone. Och han kunde hålla med om att mitt humör är en evig berg-och-dal-bana och att man aldrig vet när jag flippar. En tickande bomb.
Tänkte först att det måste bero på att jag är helt utmattad, efter ca 7månader utan en hel natt sömn. Markus trodde det berodde på att jag alltid håller gasen i botten och far fram i hemmet likt en virvelvind och städar, tvättar, plockar, diskar.. Att jag aldrig har ro att sätta mig ned två sekunder.
Men sen kom jag på det... Allt detta beror ju på min jäääävla minipiller. Jag blir som förbytt när det sätts hormoner i kroppen på mig. Djävulen har alltså inte flyttat in och tagit över min kropp. Att dessutom blödit 3 veckor i rad gör knappast saken bättre. Markus respons var: "Snör dom åt helvete för fan". Jag överväger saken.

Natten har varit bra, Leo vaknade en gång för mat vid 00.30. Sen sov han vidare till 06.30. Vi steg upp strax efter 07. Leo har ätit gröt till frukost och ligger just nu och sussar i vagnen. Jag ska ta och göra mig frukost sen ska jag slå på desperate housewives och bara ta det lungt. Idag ska jag bara ägna mig åt Leo och mig själv. Hemmet får stå på hold.