mommystyle

Jag har ju tidigare berättat för er om min mobil. Som lever sitt eget liv.

Igår morse vaknade jag, efter en sovmorgon, och upptäcker till min fasa att det bara är sifferknapparna som fungerar. Panik utlöste och jag började skylla ifrån mig på min sambo. Han hade såklart dödat min mobil medan jag låg och snusade i sängen i ren avundsjuka. Men, eftersom jag har en skjut-lucke-telefon och svarar när jag skjuter upp satsen så kunde jag ju i alla fall svara på inkommande samtal.
Under dagen repade sig telefonen, vid middagsdags kunde jag till och med neka och trycka på lägga-på-luren. Och vid läggdags kunde jag använda alla funktioner utom "c" och mer och mer kan jag tycka att det är en väldig överflödig funktion. Jag menar, om man skriver ett sms och skriver fel. Ja, då är det ju bara börja om.. Samma om man ska ringa och trycker in fel siffra. No shit, den var ju liksom användarvänlig.
Imorse så har ALLA knappar funkat. Halleluljah, tänkte jag. Tog ut seger i förskott liksom.
Jag pratade just med Josse och skulle sedan skicka i väg ett sms. Då upptäcker jag att siffran 1 och 8 inte vill, dessutom inte "huvud"knappen. Vad gör jag? Jo, först hetsar jag... Skriker och gormar. Jag trycker och trycker och trycker. Inget händer. Jag börjar slå den i soffkanten och övergår sedan till bordskanten. Inget händer.
Jag får en snilleblixt. Ni vet när datorn hänger sig eller beter sig märkligt, vad gör man? Jo, man startar om. Utan att tänka något vidare stänger jag av mobilen. När jag sedan blir ombedd att plinka in pinkoden inser jag mitt misstag. I min pinkod utgör 1 och 8 tre siffror i min 4-siffriga pinkod.
Fan. Jag står nu helt mobillös. Jag skriker och sliter i håret, ber telefonjävel att dra åt helvete och kastar den i golvet. Min observanta sambo frågar vad som försiggår och jag förklarar situationen. Han skrattar, han hånler. Han är skadeglad. Misstankarna om att han ÄR telefonsabotören kvarstår.

Jag nås numera bara och endast på hemtelefonen. Hur 90-tal är inte det? Om någon vill köpa mig en mobiltelefon så vet ni vart jag bor. Nu ska jag gå och lägga mig och (förmodligen) grina mig själv till sömns.