Det är därför...
Nu ska jag berätta för er varför jag gillar småstadslivet.
Idag har det, kan omöjligt ha undgått någon, varit lite, just bara lite, blåsigt. Det här påpekade min man när jag och Leo vaknade klockan 05.25. Vi klev upp och jag gluttade ut genom fönstret och skrattade lite och tänkte "storm in my ass".
Jag skulle infinna mig på dagis vid 8 snåret och på busshållplatsen en kvart senare för att ta bussen ut till jobbet och förgylla morgonmötet.
Eftersom det pratades om storm tänkte jag att vi skulle gå 5 minuter tidigare än vanligt. Vi klädde på oss lyckligt, ovetande om vad som väntade oss. Ungefär 20 meter från dörren upptäckte jag mitt misstag. Då både jag och vagnen flög i väg kors och tvärs. Vi (JAG) kämpade i motvind, till stan gick det rätt så bra. Resten av vägen, som går nere vid älven gick mindre bra. Det kändes som jag släpade en större husvagn bakom mig, vissa stunder stod jag still fast jag sprang med benen, jag besteg snödrivor stora som berg. Tillsist kom jag fram, 45 (!) minuter senare. Det var bara att lämna av grabben och springa mot stan igen. Jag hann till jobbet och allt var frid och fröjd. Vid elva tiden fick jag skjuts in till stan med Elin, vi hämtade lite varor och så hoppade släppte hon av mig på Leos dagis.
På bara några timmar har vindarna tilltagit desstomer, snödrivorna var nu av största lag. Parkerad, vid en busshållsplats precis utanför Leos dagis, stod det en liten minibuss. Mer som en bilbuss ni vet som det står "närlinjen" på. Jag knackar på och möts av en trevlig herre. Jag frågar om man får åka med och absolut får jag det. Jag sneglar på barnvagnen och frågar om det är okej att ta ombord den och absolut fick jag till svar. Han kommer till och med och hjälper mig bära in den. Jag förklarar att jag ska av någonstans i stan, när Östermalm. Det är min luckyday för han ska nämligen till Östermalm. Jag åker med och vi surrar om allt mellan himmel och jord och skrattar åt kämpande barnvagnskörare, cyklister, fastkörda bilister och all kaos omkring oss. Vi har det gott i värmen. Vi började närma oss Östermalm och han frågar vart jag ska av, jag förklarar vart jag bor och säger att han kan stanna på lämpligaste bussplats. Han kör vidare. Jag pekar på huset och han kör in på gården och jag får skjuts ända fram till porten. Jag kollar lite undrande, men självklart tacksamt på honom och han säger:"Ja, vi skapar en busshållsplats här tänkte jag".
Det gjorde verkligen min dag. Folk här uppe är så ärliga. Omtänksamma. Man är en person, inte bara en i mängden. Nä, vettni, jag gillar småstadslivet... just därför. Därför att här bryr man sig och värnar om varandra.
Bion i Piteå blev inställd. Jag hoppas vi bokar om snart, för jag var SÅ taggad! Istället fixade Markus en biokväll här hemma. Med Johan Falk och chips, choklad, läsk och godis. Det var mysigt. :-)
Nu ska jag fortsätta kvällen med dom desperata hemmafruarna och Grey's. Och vet ni? Jag är LEDIG imorgon, yippie! So long peepz!
Sömn
Dagens funderingar och konstaterande handlar om Sömn. Det sägs att sömn är livsviktigt. Förr, i mina unga glänsande dagar, trodde jag att jag skulle dö om jag inte skrapade ihop minst 12 timmars sömn under natten (och halva dagen). Jag sov länge och gärna. Jag somnade efter skolan/jobbet mitt på dagen, jag somnade tidigt och sov länge, ibland in på eftermiddagen. Till och med så pass att jag hade ro att somna om vi åkte bort till någon. Förut ansåg jag att kliva upp före 08 var både omänskligt och omöjligt.
Idag, 13 månder efter mitt första (av FYRA planerade) barn tittat ut kan jag konstatera att mitt sovschema ser lite annorlunda ut.
Jag sover aldrig längre än till 9, då har man ju sovit bort halva dagen. Jag sover nästintill aldrig 8 timmar under natten. Om jag skrapar ihop 5-7 timmar är jag rätt nöjd och belåten. Jag kommer aldrig i säng i tid, eftersom det är min egentid, tid utan varken barn eller jobb.
Hur gör egentligen folk? Hur hinner folk med sig själv och framförallt sin familj efter alla onda måsten såsom jobb, dagistider, handling, middagsplanering, städning, tvättning osv.. Min räddning har blivit att jag prioriterar bort sömnen. Jag klarar mig och överlever på mina få timmar... så länge jag inte sätter mig ner och känner efter. Men, det kan ju omöjligt hålla i längden..
Iaf så har jag en ledig dag att se framemot imorgon, bortsett från ett assmöte på jobbet på morgonen. Då ska jag bara njuta av min lillkille. På kvällen ska vi åka till Piteå och lämna Leo hos mormor och morfar sen ska vi gå och se Avatar på 3D med Robba och Geka. På torsdag jobbar jag ett kort pass, men ska se efter om jag kan få bort det. Det känns lite överkurs att jobba 6 av 7 dagar denna vecka.
Nä, städning var det. Sen blir det att stressa iväg till jobbet!
Hektisk
Dagen har varit minst sagt hektiskt. Imorse vaknade jag av stanken i sovrummet, jag hade en kille brevid mig som hade ett släppt ett lass... ja, killen till vänster om mig, Leo alltså. Mitt alarm ringde precis i samma veva. Så jag och Leo klev upp, han fick en ny blöja och en vällingflaska och sen skickade jag i säng han igen.
Jag skulle ju sluta halv två idag, men försöka komma mig i väg så jag hann med bussen som gick strax före halv två. Jag kom i väg lite segt och missade bussjäveln med en minut. Jag såg den köra vidare... arg var jag. Jag satt ute i kylan och väntade på nästa buss som gick 25 minuter senare. Vilket gjorde att jag var 18 minuter sen när jag kom till dagis. När jag kom dit så vägrade Leo samarbeta, han ville verkligen inte hem. Så fort jag kom in sprang han i väg och när jag fick tag i han så sparkade, slog och skrek han. Han skulle minsann INTE hem. Innan jag fått på Leo kläderna var jag helt plötsligt 40 minuter sen. Klokt nog avbokade jag mäklarbesöket. Istället sprang jag till bvc, och i sista sekunden anlände vi, i precis rättan tid och Leo fick sista dosen vaccin mot svinisen.
Det avbokade mötet gav mig ju helt plötsligt en tidsvinst på några minuter. Jag var tvungen att handla inför middagen. Mamma skulle komma och göra håret hos Johanna så pappa skulle komma hit och jag skulle bjuda han på middag. Men både mitt och markus bankomatkort var i markus ägor på jobbet. Dessutom var han själv och kunde inte komma med ett. I kontanter hade jag bara en tia, och för att vara ärlig så gör det ju ingen middag.
När pappa kom beställde vi pizza, en grekisk pizza och en pepperoni. Den grekiska pizzan med tomatsås, ost, fetaost, oliver, rödlök, paprika och tzatsiki var svårslagen. Det var faktiskt den godaste pizza jag har ätit på länge.
Slutet gott allting gott.
Imorgon lämnar Markus Leo på dagis och jag hämtar upp honom vid 14 snåret. Sen mina damer och herrar har vi en hel helg tillsammans. Det längtar jag efter! Det känns som att det var år och dagar sedan vi hade lite egentid hela familjen. Vi ska njuta och mysa och kalasa!
Nu ska jag hoppa i duschen.
Dagis
Då var vi inne på Leos andra, och sista inskolningvecka. I veckan är han där mellan 8.30-14.00. Igår lämnade jag honom på morgonen och traskade sedan till gymmet, det var grymt skönt! Jag väckte Markus, som hade jobbat natt och vi åkte iväg och skulle hämta hem våran kille... Men han hade minsann andra planer. För han skulle i varje fall INTE hem.
I natt har han varit rätt orolig och varit vaken mellan 3.13-4.20. Sen fick han sova med oss, och jag vaknade strax efter sju av att han låg och surrade med mig och pillade mig i munnen. Med tanke på natten så hade vi tänkt ha han hemma idag eftersom Markus ändå är ledig, men samtidigt så var han full av energi och verkade inte det minsta tagen av snorigheten så han fick åka till dagis. Och glad hade han blivit när Markus lämnade honom.
Nu måste jag däremot börja klä på mig och åka mot jobbet. Vi hörs!
Leolös
Idag började dagen tidigt eftersom Leo skulle vara på dagis redan halv nio för att vara med och äta frukost. Men eftersom han just ätit välling så åt han inte vidare värst mycket. Men en macka och lite gröt fick han minsann i sig.
Eftersom det gick så bra åkte vi därifrån idag och kom igen vid 12. Då låg han och sov ute i vagnen. Hon hade bara lagt ner han i vagnen och då hade han somnat! Allt hade iaf gått jätte bra och han hade målat en teckning och kramat och pussat på alla barn. Man blir så stolt när han är så himla duktig våra storkille!!
Imorgon ska vi köra på samma pass, 8.30-12. Undertiden Leo är på dagis ska jag passa på att göra stan! Jag fick en vääääääääldigt bra lön, minst sagt. Det är alltid kul! Så Leo ska få sig lite välbehövliga dagis och ute kläder.
Nu ska jag däremot börja rulla mot jobbet. Vi hörs!
standby
Vi är ganska precis hemkomna från dag nummer 3 på dagis. Idag var hela barngruppen inne när vi kom för att Leo skulle bekanta sig med barnen. Vi hann nästan inte av med kläderna så varhan i fullfart med att leka med dom andra barnen. Leo kollade inte ens åt vårat håll, så Barbro tyckte att vi skulle säga hejdå till Leo och gå och sätta oss i fikarummet på standby. Ifall det skulle bli något skulle hon komma och hämta oss. När vi sa hejdå var han i fullfärd med att leka med dom andra barnen i skeppet. Så han kollade bara på oss och vinkade. Och mer än så brydde han sig inte om att vi gick!
Där satt vi och surrade med ett annat föräldrapar i ganska samma ålder. Två timmar och ganska många kaffekoppar senare var det dags att åka hem. Det hade gått strålande och alla stora flickor hade varit så mån om att se efter det nya tillskottet. Han hade lekt, dansat och åkt rutschkana inne, sen hade dom klätt på sig och gått ut. I bilen så somnade han på stört och han vaknade inte när jag plockade ut honom, eller klädde av han alla ytterkläder och underställ. Snacka om trött!!
Imorgon är det en ny dag och då ska han äta frukost, vila och kanske även äta lunch där. Spännande! På fredag likaså, men då ska vi även lämna han där en stund. Då hade jag tänkt springa i väg på stan och köpa lite dagiskläder.. Han behöver några par byxor, några par tröjor, ullstrumpor (eftersom vanliga halksockar kyler ned fötterna) och ett par tunna ullvantar att ha under väntarna. Ja, ni förstår det är en heldjungel. Men huvdsaken är ju att han inte fryser på dagis :-)
Nu ska jag surfa vidare innan det är dags att åka till jobbet. Jobb mellan 15-22 idag!
insikter
Idag har jag kommit fram till följande.
Jag har upptäkt tradera idag, vilka fynd man kan hitta! Jag har blivit användare och förmodligen blir jag just lite fattigare när jag har fått fart på sidan. :-) Det var dagens to-do. Nu till dagens do-not-do:
Noppa ögonbrynen när man är stressad. Imorse var jag just lite stressad och tänkte bara ansa brynen innan vi skulle åka i väg. Att jag dessutom hade en son som rev halva badrumsinredningen och en man som ville komma åt toaletten gjorde inte saken enklare. Jag gick till dagis ett halvt ögonbryn fattigare. Jag ser verkligen inte klok ut.... Även fast jag målar brynen.... Kul. Nä.
Nu ska jag faktiskt släcka ner, imorgon är det dagis halva dagen sen hem och inta lite lunch och ladda om för jobb 15-22. Sen jobbar jag kortpass på torsdag (16-19.30) sen är det helg. Fast då går markus på sin natthelg. Han går på fredag klockan 18 och går av måndagmorgon klockan 06.00.
God natt!
Dagis
Känner mig nästan tvingad att skriva.
Idag är det Dagen, som vi har längtat efter, men samtidigt fasat för. Han har haft sin första dag på dagis. Lilleman har helt plötsligt gått och blivit stora killen. Jag har liksom inte tänkt allt för mycket på att Leo ska börja dagis. Men idag när hon gick runt och visade oss avdelningen och jag såg en hylla i hallen, en hylla i badrummet med tillhörande handduk och en matstol märkte med Leos namn slog det mig att det kommer vara någon annan som ser till att han tvättar och torkar händerna på honom, någon annan som matar honom, som klär på han och som tröstar när han är ledsen. Då måste jag erkänna att det gjorde lite, lite, lite ont i mammahjärtat. Men det ska nog gå bra.
Förskolan var jättefin med ett superfin utegård. Pedagogerna var mysiga och underbara, precis som dom ska vara. Leo var i extas och sprang mest runt runt mellan rummen och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. Medan vi var där var alla barn ute och lekte, och Leo fick bekanta sig med miljön och fröken i lugn och ro. Det sprutade tårar när vi skulle åka därifrån.. Det är ett ganska bra betyg va?
Imorgon ska vi vara där samma tid och vara ungefär lika länge. Imorgon kommer dock något fler barn vara inne och på onsdag är det meningen att han ska möta hela barnaskaran. Och att vi även ska gå bort och fika i allrummet och lämna kvar Leo.
På torsdag är tanken att han ska vara med och äta frukost. Möjligtvis att vi vinkar av honom och lämnar honom någon timme i fall allt går smärtfritt. På fredag ska han vara från tidig morgon och äta frukost, vara med på fruktstund, sova och äta lunch. Det ska bli spännanade. Sen får vi se om det blir en andra inskolningsvecka!
Nu måste jag gå och sova om jag ska orka upp imorgon!!
sjukdomar
Idag är vi lite krassliga i familjen. Iaf jag och Leo. Förutom en förkylning och en helt igentäppt näsa befarar jag att Leo har magnetsjukan. Jo, jag ska berätta lite mer. Våran son gillar att klättra och han gör det både mycket och bra. Det går numera inte att gömma något på köksbordet, han klättrar bara upp för sin stol och över till bordet. Och nu har den lilla geniungen kommit på att man faktiskt kan flytta runt på stolen och ta sig upp lite här och där. När jag varit på toa så har Leo under tiden skjutit stolen till kylskåpet, klättrat upp och... ja, nu saknas två magneter.
Jag har letat förbryllt över hela lägenheten, men utan lycka.. dessvärre. Imorse fick jag även disikera en bajsblöja, nada. Den är borta. Antingen ligger dom och skumpar runt i hans mage, föga troligt, då jag har försökt fästa han vid både kyl, frys och duskmaskin utan lycka. Eller så ligger den välgömd under någon oflyttbar möbel.
Jag fortsätter studera bajs.
Till min egen diagnos.. UVI. Det har smugit sig på och jag har ignorerat det.. till den grad att jag verkligenhet absolut aldrig vill besöka toaletten längre. Min man säger att jag ska drcka tranbärsjuice.. Men allvarligt talat tror jag inte att det har någon effekt då det liksom redan har brutit ut. Eftersom inte det här är min första UVI, utan snarare kanske min 10:onde i ledet, så rotade jag igenom mitt medicinskåp. Där hittade jag något som hette Heracillin. Efter att ha googlat upp det både på fass.se och på vårdguiden.se kan jag konstatera att det är ett sorts pencillin. Användningsområdet var väldigt vagt... Hud, lungor, skelett, led och mjukdelar. Kan man räkna in mig till den kategorin? Kommer ihåg att jag fick en hel del pencilliner och piller under graviditeten i förebyggande syfte mot infetioner. Men receptet är utskrivet i juli -09 dvs då jag var ickegravid. Så jag forskar vidare här i bloggen och inser att det är till mina hudutslag... Med andra ord hjälper dom kanske inte mot min UVI... Kan man dö av att göra ett försök? Fömodligen inte. Men jag tror jag ringer vc och försöker få ett recept utan att beöva kissa i en burk. Efter 10 gånger borde jag väl räknas som rutinerad. Jag VET ju vad det är.
Nä, nu ringer jag.
Veckan
Leo har tagit en lunchvila och Markus är på garaget och kollar vad det är för fel med bilen. Jag själv sitter och njuter av lite lugn och ro såhär på morgonkvisten.
Idag var planen att ta en långpromenad tills jag upptäckte att temperaturen mäter 18minusgrader. Nej tack.
Min andra tanke var gymmet. Men då prioriterade min man bilen framför min form. Det kanske jag ska ta som en komplimang...eller? Haha
Summan av kardemumman var alltså att vi håller oss på hemmaplan idag också.... Långtråkigt!
Iaf så ser veckan ut så här
Måndag - Onsdag: Markus jobbar 13-22.
Torsdag: Jag jobbar 14-22
Fredag: Jag jobbar 12-22
Lördag - Söndag: Markus jobbar 6-18.
Det här med tid tillsammans, det är överskattat va...
Och på måndag börjar inskolningen.... spännande!!!
Nåja, nu ska jag lägga mig brevid min lillkille och sova en stund.
Bitter
Jag måste erkänna - denna måndagmorgon är jag verkligen bitterheten själv.
All jul och nyårs hets är över, och vi har återigen kastats in i den bittra verklighet vi lever i.
Igår hann jag inte annat än komma in genom dörren när jag får förklarat att biljjäveln måste in på verkstan. Den är trasig.. Motorlampan lyser, bilen luktar konstigt och låter konstigt. Nja, något i den stilen i varje fall. I ärlighetens namn slutade jag lyssna efter att Markus konstaterat att biljäveln var trasig. Jag skiter fullständigt i hur.. Jonny hade i varje fall sagt: "Jag skulle inte köra en meter med den där" Great. Verkligen. Super. Jävla. Bra.
Så liksom kommer verkligheten och biter en i arslet.
Nå, 2009 avslutades i feber och förkylning. 2010 drar igång med lite bilproblematik. Precis som det ska vara då.
Nu ska jag inta lite frukost och väcka Leo, tvinga i han lite frukost sen ska vi styra kosan mot Folktandvården. Vi får hoppas att Leo ger fan i att bita tandsköterskan. Håll tummarna!
/L
Julkrönika
Det här inlägget är helt och hållet tillägnat Leos farmor. Så titta och njut!
Jag beundrar alla fina julklappar....
......tjuvöppnar när jag tror att ingen ser (observera hans vänstra hand som är i fullfärd att slita upp paketet)
En liten pausvila... det tar på krafterna att tjuvöppna paket!
Om jag ber riktigt snällt då? Får jag öppna? Näää?
Så äntligen kommer denna efterlängtade jultomte... Så här glad blir jag då.
Jahapp, när är det min tur? Dom andra har ju redan börjat öppna.... Hallå?
Äntligen blev det min tur...
Tack, tack tomten.
Det här ser ut som en....bok..
Japp, det är med all säkerhet en bok..
Mäh! Titta.. det är ju en bok om mig!!!
