mommystyle

Nu är det dåligt om uppdateringarna här, men jag får väl skylla på att jag har en 5dagars son som får all min uppmärksamhet. Nu har vi varit tillbaka på slutbesiktningen i Sunderbyn och allting såg bra ut. Så nu är det bvc här näst.. ska ringa och boka tid imorgon. Nåja, tänkte bjuda på en förlossningsberättelse..

Under dagen var vi ju som nämnt till Gransjö och hälsade på, vid middagstid började vi röra oss mot stan och jag hade lite mensvärk men inget bestående.. och så fort jag sa till m att jag hade lite känningar så försvann det. Vi såg stjärnor på is och fortfarande nada.. vi gick och la oss hyfsat tidigt och jag vaknade 2.08 av att jag var tvungen upp och kissa.. jag var lite små irriterad över att jag inte ha nå känningar och gick och la mig igen. och det kändes som att det aldrig någonsin skulle komma igång.. så vaknar jag igen 04.37 och är väldigt skum i magen.. efter x antal besök på toaletten så går jag och lägger mig igen och känner då första värken strax efter fem.. det kändes väldigt svagt men ändå inte som nånting jag känt förut. det kom igen och igen, dock fortfarande väldigt oregelbundet. Jag tänkte då att "inbillar jag mig eller är det på gång?". insåg att jag aldrig skulle kunna somna så jag klev upp strax före sex.. slog igång datorn och började klocka värkarna på en sida. 3-4 minuter mellan varje och det gjorde hela tiden lite mer ont, men absolut inte så jag trodde att det var på gång. Strax före sju började jag ändå förstå att det nog var på gång så jag gick och väckte markus och bad han plugga i motorvärmaren och sa att vi möjligtvis kunde vara tvungen att åka in.. halv åtta så blev det lite intensivare men fortfarande inte alls så farligt som jag trott att det skulle vara.. så jag ringde in till förlossningen och berättade läget och förvarnade om att vi kanske skulle komma in på ett tag. ringde även mamma och pappa och berättde att vi skulle åka in.. åt frukost (försökte iaf) och nu började värkarna göra riktigt ont, men fortfarande så kunde jag andas igenom dom bra på egen hand. kring kvart i nio på morgonen så kändes de som att det började trycka på neråt och det kändes inte bra att vara hemma längre så jag bad markus köra fram bilen.. i bilen påväg till sunderbyn så satt jag och koncentrerade mig på att sjunga med i låtarna (eakamouse - me go shopin) markus släppte av mig vid entren och for och parkerade bilen.. när han kom frågade han om vi skulle gå eller om jag ville åka rullstol. ja, gå såklart var mitt första svar.. men med ett tryck neråt så insåg jag efter tre steg att jag vill nog ändå åka rullstol. så kom vi in på förlossningen strax efter nio och barnmorskan tyckte att jag skulle passa på att kissa för jag skulle läggas i ctg-kurva.. jag förklarade för henne att jag kände mig kissnödig men det gick inte att kissa, det var ett sånt otroligt tryck neråt hon avfärdade mig lite och jag fick lägga mig i ctg-kurvan.. markus satt och roade sig med att hålla koll på mina värkar, tre stycken som alla gick i taket. då kändes det som att det rann till och jag sa till markus att jag trodde att vattnet gått, precis i samma stund så kommer barnmorskan in eftersom hon kunnat konstatera att jag har riktiga värkar, förklarar detta för mig och att hon vill känna hur öppen jag är.. just när hon ska göra det så går vattnet, på riktigt.. jisses!!!! då säger jag lite lättat "ja, då kanske vi inte blir hemskickade iaf" och barnmorskan svarar "nä, lina.. vi måste rulla in dig på förlossningen för du är fullt öppen. du har ju gjort att förarbete hemma. du har jobbat på grymt bra". vattnet gick 09.25 och jag rullades in på förlossningssalen. fick uppmaningar om att, även om det tryckte på, bara andas igenom värkarna.. fick lustgas, päronsaft, kalla handdukar i ansiktet och mådde som en prinsessa. där låg jag och höll emot i över en timme.. anledningen till att jag skulle hålla igen var för att huvudet hade inte sjunkit ner och att det vore bara slöseri med energi att börja krysta då. tillsist sa jag till barnmorskan att "vid nästa värk kommer jag inte kunna hålla emot, då måste jag krysta" och kollade efter och huvudet att sjunkit ner dit det skulle. så när värken kom så var vi igång.. fick den första krystvärken 10.37.. började ligga på rygg för att sen testa ligga på sidan för att sedan rulla över till rygg igen och så föddes han. efter 40 minuters krystande så började jag bli trött och värkarna blev lite svagare och kortare så jag kopplades på värkstimulerande, för att få lite jävlar anamma i värkarna. kände hur han flera gånger åkte ut för att fastna men så åkte han in igen.. han ville verkligen inte komma. men så hjälpte barnmorskan mig genom att trycka (HÄNGA) på magen och huvudet slank ut och jag fick sluta krysta mitt i en värk och i stället andas igenom den.. så sa barnmorskan "när nästa värk kommer så trycker du försiktigt" och värken kom och jag gjorde som hon sa, och så kände jag hur kroppen slank ut och våran son är född, 11.39 efter en timmes krystande. och mitt i allt så blir det lite panik och jag hör dom säga att navelsträngen brast, så jag flög upp och började storgrina. men så hörde jag han skrika som en vettvilling och barnmorskan håller upp en liten krabat framför ögonen på mig och frågar om jag ser vad det är "jo, det är en leo". och så las han upp på bröstet och då grät jag minst lika mycket,. men av lycka, ren och skär lycka. vilken känsla. sen fick pappa klippa av navelsträngen och så rullades fikavagnen in. som att vi hade tid att fika.. vi hade ju just fått världes underverk i våra händer!!

allting här hemma går bra och amningen har kommit igång riktigt ordentligt vilket är skönt!! somnade och vaknade upp igår med världens jävla tuttar. stenhårda, ömma och står rakt ut och det bokstavligen sprutar mjölk åt alla håll och kanter. ja,, mjölken har runnit till :-)

nu har jag en son som har vaknat till liv!!