Bilder
Sen måste jag ju publicera några bilder, lite gammalt och lite nytt. :-)
Ute med pappa
Våran nya vagn
Borstar tänderna hos mormor och morfar
Påväg till mormor och morfar
Idag var vi till Angelika och Alfred en sväng innan vi flydde i panik när Alfred började tok-kräkas. Så jag sitter mer eller mindre och inväntar herr magsjuka, jag hoppas dock han uteblir!!!
Ska njuta av att slippa bråka om tvn :-) Ha en trevlig kväll!
Spännis
Leos favoritsyssla för tillfället är att gå runt och visa musklerna. Har gör det mer än gärna :-)
Frånvaro
Trots att blogginläggen lyser med sin frånvaro har jag inte alls haft fullt upp. Nä. Jag har bara arbetat måndag och fredag den här veckan. Så vad har jag gjort? Städat? Nä. Dammråttorna lyser INTE med sin frånvaro. Utan dom trivs, mår och växer i hörnen. Men jag ids inte. Jag skiter i det. Jag tar det efter helgen tänker jag. Man blir fan slö av att gå hemma...
Markus har klivit på sin 36 timmars helg. Så jag gör allt i min makt för att hålla ungen någorlunda tyst. Det går sådär. Igårkväll hade vi Stina och Tuva över på en middag och lite fredagsmys. Det var härligt!
Idag vaknade Leo före pappan i huset kommit hem = Skandal! Men, det är ju bara att gilla läget. Så enkelt äre. Min kaffekvot är redan uppe i 7 st koppar. Leo ligger och sover med far sin. Under tiden har jag roat mig med att betala dom sista räkningarna. När Leo vaknar ska han få lunch, sen ska vi springa ner på stan en sväng. Sen ska vi ta bussen över till Angelika och Alfred och hålla dom sällskap resten av dagen. Det blir mys!!!
Det är så roligt att grabbarna leker så bra, så pass bra att jag och Geka kan sitta i lugn och ro, snacka skit och pimpla kaffe. Dom roar sig själva så bra.
Nu ska sätta på mig ett ansikte och kickstarta dagen.
...................
En lite uns av lättnad såhär på måndagmorgonen. Ångesten och nervositeten är fortfarande kvar... Men det känns ändå rätt, och bra. Jag hoppas jag har bättre lycka imorgon.
Äntligen har jag tagit tag i något som framkallar ångest. Något som jag bara stängde av och hoppades skulle försvinna. Att allt skulle bli bra, bara tiden gick. Fast det blev det ju inte.
Magkänslan säger att allt kommer ordna sig.... Jag hoppas det sägs något liknande imorgon. Att förtvivlan byter skepnad till hopp.
Det kommer bli bra. Det bara är så.
Nu ska jag mysa ner med min karl i sängen och mysa med mina killar. Sen ska jag åka iväg och jobba!
Effektiv
Det har varit en bra dag på jobbet och jag smet lite tidigare... för att få vänta på bussen ute i kylan i nästan 20 minuter. Iaf så hämtade jag en mycket gladare kille på dagis idag. Igår var han i princip arg från det att jag hämtade honom till det han gick och la sig.
Iaf så tog vi (ja, Leo gick själv en bit) en promenad hem. Vi var hemma strax baki sex. Jag värmde upp lasagne till sonen och åt en kaffekopp till middag själv. När pojken var utfodrad tog vi tag i städningen.
Efter att ha dammtorkat och dammsugit lägenheten och skurat sovrummet tog vi en paus och Leo fick sitt kvällfika därefter åkte han i säng. Jag intog en till kaffekopp och avslutade städningen med att skura resten av lägenheten. Det är sådana här gånger jag glädjs över att ha en liten bostadsrätt på ynka 60 kvadratmeter. Vid städning.
Nu ska jag mysa lite med min karln innan jag ska ställa klockan och slå igen mina två blå. Två arbetsdagar kvar innan helg, SÅ efterlängtad! Imorgon åker jag dock till min frissa direkt efter jobbet, välbehövligt om nått!!
God natt på er
dödsångest
Alltså helt seriöst. I natt har jag vaknat av en.... obehaglig... känsla i magen. Eller just under revbenen. Vid halv sex var smärtan så jävla påtaglig att jag i krypande ställning tog mig till soffan. Det var ungefär i det här läget som jag övervägde om något organ brustit och jag skulle gå en mycket smärtsam, långsam död till mötes. Det var så jävla obehagligt.. Det kändes som att någon karvade i mig... Hela tiden. Det blev bara mer och mer påtagligt om jag andades... Efter 300 värktabletter så avtog det sakta, sakta.
Nåja, jag överlevde. Det är ju huvudsaken iaf.
Igår var jag och Leo som sagt på stan en sväng, jag skulle ägna mig åt lite välförtjänt shopping åt mig själv. Det blev väl inte riktigt så. Istället fick Leo polisbilen, som jag fick 10% på bara sådär ;-)
Sen fick han sig en ny tröja och ett par nya jeans från pop. Det var mer eller mindre välbehövligt eftersom i princip alla hans plagg befinner sig i tvättkorgen. Vem orkar tvätta när man kan köpa nytt?
Det var MIN shopping ;-) Ska göra ett nytt försök att hitta mig nånting till på lördag.
Min lasagne har precis blivit klar, så nu ska jag göra mig i ordning och börja åka mot jobbet.
Ha en trevlig dag!
Over
Nu har arbetshelgen nått sitt slut, lovely!
Imorgon är jag ledig och ska ta med barn och faster C på stan för lite välförtjänt shopping:-)
Dagen började helt underbart då Leo beslutade sig för att ta sovmorgon till efter 7. Vi steg upp och han hjälpt mig med att diska. Sen hjälpte han mig med att dammsuga. Han går framför och håller i. När han inte gör det, så sitter han på dammsugaren och "brummar". Eller så är han jävlig och stänger av eller drar ur sladden. Det tog ungefär dubbelt så lång tid som vanligt.
Han har varit på strålande humör hela morgonen.
Måste bara berätta att det är så häftigt att han har börjat göra saker på låtsas. Till exempel så tvättar han händerna i sitt kök under kranen och gör ljud för att illustrera en vattenstråle. Idag så drog vi ut köket och använde det som en kiosk. Jag gav honom en låtsas bulla som han, döm till min förvåning, låtsades äta. Jag blev så paff... Och så där fortsatte vi. Och han gav mig en låtsas kaka. Helt sjukt vilken fantasi dom har trots att dom är så små.
Nå, nu ska jag surfa vidare innan jag sluter min två blå!
Hur kommer det sig....?
Leo har från födseln varit en lite morgonmänniska, han har dessutom lyckats förvandla sin mor till morgonmänniska.
Fast ibland startar morgonen på tok för tidigt. Är klockan före 06 är jag som ett kolli. Iaf så startar en vanlig morgon mellan 06-06.30. Han hade en period då han sov till 07.30-08. Igår sov han till efter 07 och en gnista hopp tändes omedelbart och jag var tvär säker på att trenden med (för)tidiga mornar skulle vara ett minne blott.
Tji fick jag. Trots att han somnat sent vaknade han före 6. Han hämtade lite leksaker till sängen och jag kunde slumra medan han lekte. Så fort jag la igen ögonen hördes ett "mamma?" sen pussade han på mig. Sötnosen min. Till halv sju hann han bajsa, så markus fick nöjet att byta bajsblöja så fort han kom genom dörren. Sen kröp han ner med oss och vi hade lite efterlängtat morgonmys hela familjen.
Jag och Leo tog en promenad till dagis och väl där hade han inte ens tid att säga hejdå. Fast det har han ju aldrig.. Jag hann hem en sväng innan jag mötte upp Elin på stan för en lunch innan vi åkte vidare till Boden. Vi har varit och gästspelat i boden, det har väl gått relativt bra trots allt. När jag kom hem hann jag i princip bara vinka av min man..
Jag har spenderat kvällen med laptopen i knät och hittat lite välbehövlig shopping. Jag har ingått en liten pakt med mig själv om att jag varje månad ska besöka Hafva och köpa med mig något. En affär har i Luleå som har unika, rejäla, charmiga leksaker till bra priser.
Men jag har lite beslutsångest... Vilken av dessa ska få flytta in i Leos leksakssamling?!?! Kom igen och hjälp mig...
Ambulansen
...... eller polisbilen?
Båda har avtagbart tak och fyra gubbar. Men visst är dom to-die-for..
Nä, bäst jag surfar vidare... I det här tempot är jag pank vid midnatt. Hoho...
God natt
Kors i taket
Efter månader av totaltystnad bjuder jag här på det tredje (!) inlägget för dagen. Kanske har lusten kommit tillbaka? Eller så har jag bara haft bortskämt mycket tid över? Nåja, what ever. Lika bra att smida medan järnet är varmt känner jag.
Sedan sist har jag utnyttjat min sista energi på hemmet. Igår lyckades jag, på något oförklarligt sätt, tvätta (näääästan allt) och dammtorka över allt. Att veta att jag har golven ogjorda och tvättkorgen halvfull gör mig verkligen galen. Jag hatar att ha saker liggande. Det är sånt jag verkligen inte kan ignorera... Sånna saker ligger och gnager i huvudet på mig. Efter att jag tagit golven, fick sig badrummet en riktig genomkörare och slutligen även soffan. Och tvättkorgen ekar tom. Härligt. Jag känner mig nöjd...
Hur som haver kollar jag tillbaka och inser att det är sjuuuukt länge sedan jag uppdaterade med bilder på prinsen.
Krigsskadan har han fått när han drog en vurpa på garaget när han skruvade i bilen och landade rakt på näsan.. Nu har dock skorpan släppt (förmodligen allt snor som han utsöndrat de senaste dagarna).
Nu ska jag sova, imrogon ska jag till Boden och jobba en sväng. Så det blir dagis för liten och Markus får äntligen sova ordentligt. Han kan inte ha skra´pat ihop många timmars sömn dessa dagar...
God natt.
antik
Jag bara måste visa vårat senaste fynd som vi fick med oss hem från byn i helgen. Det är en gungstol till Leo, som markus hade när han var lite. Frågan är om vi ska måla om den... eller om den får vara som den är. Jag tycker det är lite charmigt när den är sliten. Den har ju faktiskt 27 år på nacken. Turtulesklistermärken ska dock bort...
Men visst är den söt?
I sina ägor har ju Leo även min gamla gunghäst som min morfar snickarade ihop till mig när jag var liten. Den har jag dock målat om eftersom den var i furu... Och det mina damer och herrar är jag allergisk mot.
Jag lovar, han har modernare leksaker också... Som inte har gått i arv :-)
Behöver jag säga att vårat vardagsrum i våran tvårummare svämmar över??????
feberfri
Jag kan säga som så att gårdagen var minst sagt tung. Det var grin och gnäll om vartannat. Att jag hade en sambo i sovrummet som ville sova efter en jobbnatt gjorde inte dagen lättare. På eftermiddagen gick musten ur mig och jag var mer död än levande... Mot kvällskvisten, ungefär en halvtimme innan läggdags började Leo visa sitt rätta, glada, härliga jag.
Leo fick sin första barnpizza, den var väl sådär enligt hans tycke, mammas oliver därmot det var en riktig favorit!
Sen pratade han med mormor i telefon och när han surrat om allt och ingenting så sa han "hej do mommo". Det var en stolt mormor i andra sidan luren :-)
Idag däremot började dagen med sovmorgon till kvart över sju. Jag känner mig full av energi och Leo är på sitt allra bästa humör och feberfri. Hallluljah! Så imorgon ska han på dagis och jag ska åka till Boden och jobba en sväng.
På tal om Leo så har han börjat prata jätte mycket och han förstår allt man säger. Han svarar en alltid med ett "näää" eller "aaah".
Han har fått ett kök som han tillbringar mesta tiden i. Han pysslar på med disken, med att laga mat eller ladda tvättmaskinen full i saker. Han tvättar händerna i kranan och låtsas att det kommer vatten genom att låta "sccch" (precis som han låter på pottan när det ska kissas).
Han är en riktig härmapa. Markus klappade mig på rumpan häromdagen när jag stod och lagade mat, vems händer var där direkt efter tror ni? Han försöker härma allt man säger.
I helgen när vi var i byn bet hunden på ett vedträ, vem tror ni är nästa som ligger på knä och biter på vedträt om inte Mister....
Han älskar verkligen dagis och skiner som en sol när vi kommer dit. När vi ska hem däremot är det inte alltid lika roligt... Idag när jag konstaterat att han var feberfri råkade jag i all hast säga att vi kunde åka på dagis. Han flög upp med ett "aaaaaaaaah" och in i hallen och hämtade skorna. Jag var inte lika populär när jag förklarade att vi skulle dit imorgon, inte idag. :-)
Nu ska jag däremot skynda mig in i duschen medan Leo sover. God morgon!
Orättvist
Livet rullar på och jag och markus turas om att vabba, nja så känns det iaf. Förra veckan hade Leo magsjuka och sket 17 (!) gånger på EN dag. Efter en massa majsvälling, vätskeersättning och potatis med smör hämtade han sig och fick vara på dagis¨på fredag. Igår när vi hämtade hem honom var han både snorig och hostig. Det har under natten förvandlats till feber, förkylning och en hosta from hell som har hållt oss båda vaken med jämna mellanrum under natten. Så han fick bli hemma med mamma idag. Det känns så grymt orättvist... Stackars min lilleman. Jag hoppas han snart är på fötterna igen.
Annars rullar livet på som vanligt. Det gället att ta vara på de dagar vi alla tre är lediga. Helgen har spenderats i byn. Alla syskon var där och vi åkte skoter och grillade. Leo skrek som en stucken gris hela utevistelsen egentligen och sov som en stock i kälken under skoterfärderna. Han är lite för liten för att uppskatta att sitta runt en eld och grilla.
Nu hade jag tänkt ta tag i hemmets förfall i väntan på att Leo vaknar!
