Kors i taket
Efter månader av totaltystnad bjuder jag här på det tredje (!) inlägget för dagen. Kanske har lusten kommit tillbaka? Eller så har jag bara haft bortskämt mycket tid över? Nåja, what ever. Lika bra att smida medan järnet är varmt känner jag.
Sedan sist har jag utnyttjat min sista energi på hemmet. Igår lyckades jag, på något oförklarligt sätt, tvätta (näääästan allt) och dammtorka över allt. Att veta att jag har golven ogjorda och tvättkorgen halvfull gör mig verkligen galen. Jag hatar att ha saker liggande. Det är sånt jag verkligen inte kan ignorera... Sånna saker ligger och gnager i huvudet på mig. Efter att jag tagit golven, fick sig badrummet en riktig genomkörare och slutligen även soffan. Och tvättkorgen ekar tom. Härligt. Jag känner mig nöjd...
Hur som haver kollar jag tillbaka och inser att det är sjuuuukt länge sedan jag uppdaterade med bilder på prinsen.
Krigsskadan har han fått när han drog en vurpa på garaget när han skruvade i bilen och landade rakt på näsan.. Nu har dock skorpan släppt (förmodligen allt snor som han utsöndrat de senaste dagarna).
Nu ska jag sova, imrogon ska jag till Boden och jobba en sväng. Så det blir dagis för liten och Markus får äntligen sova ordentligt. Han kan inte ha skra´pat ihop många timmars sömn dessa dagar...
God natt.
Jodå nog går det bra för dom på dagis, även om Ofelia gråter och skriker då jag lämnar henne. Går det lätt att lämna Leo, eller gråter han också? Ja sen byggs väl deras imunförsvar upp efter alla förkylningar. Vinterkräksjukan har hela familjen haft två gånger i år, hehe.
Har han aldrig gråtit när ni lämnat? Vilken lycka! Ja Havannah hon kan också gråta då vi hämtar, hon har ju alltid som roligats då hon måste hem. Men hellre det än att gråta för att man blir lämnad.
Ja tanken är att vi ska till byn över påsken, vi måste bara hålla barnen friska så vi kan åka (så vi inte smittar pappa). Ska ni upp över påsk?
