mommystyle

Idag är det ett år sedan jag vaknade av en värk. En riktig värk. Inte kunde jag då förallt i världen förutspå att jag bara några timmar senare skulle ligga med världens vackraste unge på bröstet. Jag var klarvaken. Nästa värk kom ca 20 minuter senare. Adrenalinet började pumpa som aldrig förr och ett lyckorus sköljde över mig. Jag blev kolugn.
Jag traskade runt här hemma och käkade frukost, vattnade blommor, packade det sista. Ni vet sånt man förväntar sig göra.
Det är ett år sedan jag väckte Markus med frasen "Markus. Du måste nog gå och plugga in motorvärmaren, det är fan 20 minus ute. Och jag har värkar. Jag har haft det i några timmar nu". Otroligt nog så var Markus också kolugn.
Vi pratade med förlossningen som tyckte att vi skulle komma in, sen ringde vi mor- och farföräldrarna och berättade att det var på g. Men för att vara på en säkra sidan att det verkligen var på gång ville jag avvakta lite, lite till.
Jag kommer ihåg att jag låg i sängen och löste korsord när värkarna plötsligt ändrade karaktär och det blev ett enormt tryck neråt. Jag ropade till Markus att köra fram bilen. Nu var jag redo att åka in.

Och tänka sig, jag var fullt öppen.
11.39 på söndagmorgonen anlände han. En vecka försent. Och alldeles, alldeles perfekt. Jag sov inte nånting den första natten på bb. Jag var alldeles för upptagen med att betrakta, mysa med och lära känna våran lilla Leo.

Tänka sig att det redan har gått ett år. På det året har det hänt en hel massa. Vissa dagar har man blivit gråhårig, andra dagar har man känt sig hopplös, maktlös, trött... Men också en enorm, oförklarlig kärlek. En kärlek så stark. Omöjlig att beskriva med ord.


Grattis till dig, mitt älskade lilla hjärta, på din första födelsedag!!