mommystyle

Ursäkta den dåliga uppdateringen, men min vardag kantas just förtillfället med jobb, jobb och lite mera jobb. Jag spenderar fan mer tid på jobbet än hemma, det är illa. De senaste dagarna har jag varit sekunder från att lämna in min avskedsansökan.. Men detta har inte varit möjlig eftersom min chef inte befinner sig på jobbet 00.30 en onsdagkväll.

Dagen började med fikabesök av mamma och pappa. När dom åkte for jag till vårdcentralen, fick en tid 13.00. När tror ni jag kom in till läkaren? Jo, 13.45.. Suck. Själva besöket tog väl vad, kanske 5 minuter.. Och det betalade jag 150 spänn för? Inte FAN är det konstigt att läkare har så bra betalt.. Iaf så slutade inte taxametern där. Utan den fortsatte att ticka. Tills jag klev ut från apoteket. 650 spänn fattigare. 
Så nu ska jag iaf behandla mina utslag med pencillin. Tycker ni det låter konstigt? Ja, det kan tyckas. Men iaf så var det infekterat och inflammerat och en pencillin kur skulle göra susen (eller så blåste hon mig). Sen fick jag nån mirakelkräm och en mjukgörandekräm. Varje morgon och kväll ska jag då smörja in mig med mirakelkrämen för att sedan sätta på mig bomullshandskar och sova i dessa. Det första Markus sa var: "Oj vad creepy det kommer vara att sova med dig. Och morgonmysa.." Ha, ha. Ja, sen skulle jag undvika att tvätta händerna så mycket det bara gick. Jo, men. Hon missade nog att jag hade en bajsunge hemma och jobbade inom restaurangbranschen. Nä, hon tyckte att jag skulle använda bomullshandskar. Jag skulle iofs bli ökänd när jag stegar runt på luleås gator iklädd bomullshandskar. Det skulle fällas kommentarer som "Åhå, där är det där miffot med handskarna..." Så jag tror faktiskt att dom får stanna i sängkammaren och jag förblir okänd.
Iaf skulle jag komma tillbaka om 10 dagar om det inte var bättre. Då skulle det startas en utredning. Så dom kan mjölka lite mer pengar ur mig...


....och kom ihåg. Jag är INTE bitter.