sickness
Det känns väldigt, väldigt fel att erkänna det. Skriva ut det. Men ja, nu är vi tunatattare. När vi kom hit visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det är verkligen ett rktigt shithole. Ha, ha, ha. Efter en massa skrubbande, lite pyntande så känns det iaf rätt beboligt.
Leo har fått sina vattkoppor. I början hade han nästan inga prickar, dom gick att räkna.. Idag när han vaknade upp var det ungefär det dubbla. Nåja, han verkar inte speciellt påverkad. Han har haft lite feber men inget värre.
Jag har feeeeeet ångest. Om 8 dagar är jag åter tillbaka i vardagenslunk med arbete. Det känns tngt att gå tillbaka efter 5,5 veckor ledighet. Nåja, det ska väl gå det också.
Nu ska jag leta vidare efter en gardinkrok (?). Jag kan slå vad om att den ligger i kartongen längst in, längst ner i förrådet. Förrådet är fyllt både till bredden och höjden. Suck!
livet i behåll iaf..
Efter 3,5 veckor på rymmen har vi nu äntligen tagt vårat förnuft tillfånga och åt hem. Och som det var skönt att komma hem. Men så börjar ångesten komma krypande. Två veckor av semestern återstår och vi ska både hinna flytta och Leo ska ha sina koppor. Vattkoppor. Jag bara undrar vart dom har tagit vägen? Det är lite mer än 14 dagar sedan han (förhoppningsvis) blev smittad. Men dom kommer väl... mitt i flytten. Och han blir väl dödssjuk. Även om de sägs att det är lindrigare ju mindre barnen är. Nåväl.
Idag däremot känner jag mig gammal. Riktigt gammal. Typ som min farmor. Som har passerat 90 sträcket för några år sedan. Ja, jag tänker att såhär har hon nog det jämt.
Och nä, jag har inte blivit tvärgammal över natten. Nejnej. Jag bestämde mig för att ta tag i den här sommaren. Så när jag vaknade igår, efter en alldeles för lång sovmorgon, sörplade jag i mig två kaffekoppar (för det är så man gör) kopplade hundarna och gav mig ut på byavägen.
Där knallade jag och sprang i intervaller. Så fort min kropp ville sakta ner ökade jag på. Hela tiden med samma motto i tankarna, det ska kännas annars ger det ingenting. Så säger dom på Fatcamp. Så jag trampade på. Sammanlagt fick jag ihop en gå-spring-tur på 1,3 mil i varje fall. Jag höll på att ta död på en av hundarna, på riktigt. Men han repade sig mot kvällen.
När vi kom tillbaka vågade jag känna efter. Och jag hade så fruktansvärt ont i fötterna. Stora blåsor över hela fötterna. Men så går det. Foppatofflor är inga promenadskor. Men om man är på semester så lämnar man springskorna hemma. Med all rätt. (Man ska inte hålla på med sådana dumheter på semestern).
Men idag ska ni veta, att mina fötter det är mitt minsta problem. Dom värker, det gör riktigt ont. Men min kropp, my god. Det är som att en lastbil har kört över mig backat tillbaka för att sedan köra över mig igen, ungefär femton gånger för att riktigt försäkra sig om att jag var död.
Jag har hunnit packa 5 flyttkartonger, ungefär 1/3 av vårat kök. Allt annat ligger prydligt på sin plats (och lite huller om buller) i lägenheten. Jag kan bara konstatera att vi äger en hel del skit som konstigt nog överlever även denna flytt (i brist på tid).
Nåväl, nu ska jag gå och lägga mig och hålla tummarna att jag tar mig ur sängen imorgon. Håll tummarna ni med. God natt.
Feber
Leo har feber så jag ska vadda halv dagen sen åker jag och jobbar lite middag. Känns skönt att inte tappa allt för många timmar...
Misstänker att febern beror på vaccinet han tog för inte så länge sedan. Man kunde visst få hög feber, vilket han har. Dessutom är han trött. Jätte trött. Och äter knappt något. Imorse fick han iaf i sig vällingen!
Lite trist att han missade sin sista dag på dagis. Han som stormtrivs där!
Det är fortfarande lite oklarheter kring vilken avdelning Leo ska gå på till hösten. Om det bli småbarns- eller mellanbarnsavdelningen. Men vi måste ju åka dit och hämta alla grejer så vi skulle få veta då.
Nu har jag en helt sjuk hemlängtan!!! Vilken turatt vi åker imorgon. Sen stannar jag och Leo några extra dagar och myser med mamma (eftersom pappa och markus jobbar). Det ska bli härligt!!!
Nu ska jag göra någon nytta. Leo sover än (!) Fast då har han varit gode så tjorvig i natt... Men det får man vara när man är sjuk!
Voila!
Vet inte om jag nämnde att jag var med i en plåtning för några veckor sedan? Här är iaf en del av resultatet. :-)
Mua: Josefine Waara
Foto: danielphoto
(kläder från carlings & skor från skosöder)
glada besked
Justjafan. Jag glömde ju dela med mig av min lycka. Vi har sålt lägenheten!!! Så den 1 augusti blir vi bostadslösa. Och hujedamej vad jag är glad över det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Leoskryt
Till farmor,
Leo han pratar mest hela tiden nu. Alltid ska han ha sista ordet. Mycket är bara skitsnack, men det kommer mer och mer ord. Han äter gärna pizza (fast han gillar det inte), plättar och "korjv" enligt han själv.
Han går numera flera gånger dagligen på "påtan" (pottan) där han pissar eller bajsar. Ibland springer han till toalett dörren och skriker "pissa" eller så frågar man om han råkar vara kiss- eller bajsnödigt. Han sitter gärna på pottan och filosoferar en stund och man vet att han har uträttat sitt behov när ett stort leende spricker upp i ansiktet och man ser hur stolt han är över sig själv. Självklart ska avfallet och inspekteras in i det minsta (men han börjar förstå att man inte får röra).
Han pratar ofta om faster "Atti" och farbror "jåjjy", om "mommo", "moppa", "fammo" och "faffa". Dessutom pratar han om "Babo" (fröken på dagis).
Han älskar I drömmarnas trädgård och kan surra om Makka-pakka en hel dag.
Han är fortfarande väldigt morgonpigg, vilket hans föräldrar inte alltid är. Men han har hittat ett sätt att jaga upp dom (sin pappa). Antingen så målar man på tapeten, eller så bajsar man och tar av sig blöjan själv. Då vaknar pappa med all säkerhet till. Då Leo står vid sängen med blöjan i handen alldeles nerkladdad i skit och säger "böja, bajsa".
Efter en period av gråt vid lämningarna på dagis har det nu vänt. Vi hinner knappt innanför dörren innan han vänder sig om och vinkar och säger "Hä då". På dagis har han dessutom slutat helt med tutten.
Hemma vill han gärna ha den, men bara när han ska sova. Och när man påpekar att det är sovdags, då rusar han in på toaletten och säger "bosta" (vilket betyder borsta tänderna). Sen sitter han på pottan. Sen hämtar han två tuttar och springer i säng.
Sen är han världens gulligaste unge. Som har blivit så stor! Vi längtar verkligen tills vi ses igen i sommar. Så du får se själv med egna ögon vilken stor, förnuftig, klok unge han har blivit!!!!!
Många kramar
great news
Idag har det varit fullt upp, känns det som.
Morgonen började 05.22 (jag var väl i säng efter 1 nångång).Jag blängde på markus och frågade om det var han som hade väckt näktergalen. Men tydligen inte! Iaf så låg vi kvar i sängen och kollade på bompa (när det började) och sedan gjorde vi välling och förflyttade oss till soffan där jag hamnade i ett riktigt soffkoma. Vid niotiden, i takt med att Leo rivit halva inredningen vaknade även jag till liv efter några kaffekoppar.
Lite senare under dagen kom lille Alfred över och lekte med mig och Leo medan hans föräldrar ägnade sig åt viktiga grejer :-) Det var iaf jätte kul och vi hoppas på att få rå om Alfred någon mer gång snart!!!
Sen mötte vi upp pappa på dagis och hade utveckligssamtal. Det gick jättebra! Jag trivs verkligen med Leos förskola, hela verksamheten och personalen. Dom är guld!
Vi har även fått, förhoppningsvis, goda nyheter och kanske är det något jag kan dela med mig av inom en snar framtid. Tiden får utvisa. Vi håller alla tummar och tår!!
Nu ska jag surfa vidare. Blir en tidig kväll ikväll, imorgon cyklar vi till Tuna och spenderar dagen med Geka och Alfie :-)
Today
Idag kom det. Det jag väntat på så länge. -"Men gud så förbaskat söt. Är det en tjej?" Jag svarade lite artigt att "Nee, det är en liten kille". Men hon hade då ingen skam i kroppen för hon fortsatte at referera till "hon" hela samtalet trots att jag la betoning på HAN när jag besvarade henne. Nåja, jag skyller allt på Markus. Leo har ju faktiskt en knallröd cykelhjälm med sjöstjärnor..Den kanske inte är så maskulin... Jag intalar iaf mig själv att det var det som förvirrade henne.
Hela denna scen uspelade sig iaf utanför bvc. På bvc däremot gick det över förväntan. Han fortsätter att vara en lättviktare, men följer sin kurva helt exemplariskt. Han klarade alla hennes "tester" och rabblade ord på löpande band. Sen pekade han ut alla kroppsdelar som hon frågade och tog vid där hon slutade. Han briljerade verkligen!
Iaf så stötte jag på min gamla barnmorska som jag hade undertiden jag var gravid, som gick på mammaledighet i samma veva som jag fick barn. Iaf så kom hon och kramde mig och gratulerade mig och undrade hur det var med njuren. Kan ni tänka er, efter 1,5 år så känner hon igen ett ansikte?!
Nu är jag ledig i två dagar. Imorgon ska jag ha hand om världens finaste lilla Alfred ett par timmar och sedan ska vi iväg på utvecklingssamtal på förskolan. Spännande!!
Såklart
Vi fortsätter den här trenden, eller hur?
Jo, herregud. Lilla Leo Lampinen har nu några dagar i rad vaknat före 05. Det här är alltså mitt i natten. Vet ni vad han säger? Bompa. Han ska se bompa. Samma visa imorse... Han surrade om Bompa och jag fick förklara att bompa sover. Så då slog han på tvn själv och hamnade framför Dr Phil. Det gick det med.... i väntan på Bompa. Det bästa han vet just nu är, I drömmarnas trädgård. Han sitter och skrattar, klappar händerna och förklarar för mig vad som händer.
Denna morgon så åkte mamman till jobbet och pappan låg kvar i sängen, och halvsov. Vad gör våran son, våran lilla konstnär. Jo, han hittar sig en bläckpenna och börjat utöva sin talang. På väggen. I sovrummet. På fondväggen av alla väggar. Som för det första är tapetserad på bredden och för det andra var sviiiiiindyr. Hans konst går verkligen inte att missa. Han har målat på bra. Det var just det han sa när han väckte sin far "mååååna". Och så kluddrade han lite till. Suveränt. Vi har visning i morgon. Jag undrar just om det ser knasigt ut att hänga upp en affisch eller en tavla..... eller kanske ett skyke? Inte verkar det väl misstänksamt....
Efter jag slutat jobba åkte vi hem och firade pappa som fyllde år. Det bjöds på middag och tårta. Svin gott!!
Nu ska jag däremot hoppa i duschen och sen gå och lägga mig.
Long time no seen
Det var onekligen evigheter sedan jag uppdaterade min närvao här, så jag ska ge det ett försök.
Sommaren kom, men gav sig av lika fort. Solen gör entre men termometern visar inte mer än 12 grader.. Det är ju ruggigt kallt! Det är semester- och studenttider och temperaturen visar fortfarande bara 12 grader. Hur tänkte du nu fru Gud? En morgon, när jag hade (lite väl) bråttom hann jag bara glutta ut genom fönstret och kunde konstatera att det var strålande sol, snörde jag på mig sandalerna och cyklad i väg mot jobbet. Mina fötter var blå (!) när jag kom fram. Som isklumpar. I juni (!).
I stan är allt som vanligt, motvind hela förbannade tiden. När det inte spöregnar förstås.
I hemmet är allting som vanligt, fast ungen bli större. Hela tiden. Han växer för var minut som går. Och jag kom just på att han idag på dagen blir 18 månader. 1,5 år. Det känns som jag har blivit bestulen på 18 månader. Herregud, det var ju nyss han kikade ut, slemig och bucklig. Nu springer han runt, han pratar så man förstår honom och han har en alldeles egen vilja.
Prinsen har haft en kanonhelg med sin mormor och morfar på stugan. Där har all vaken tid spenderats ute på den enroma gården. Han har fått åka traktor, tömma uppfarten på grus, och grävt i mormors rabatter. När dom kom och lämnade tillbaka honom kom det en tår och ett raseriutbrott. Han skulle minsann inte åka hem!! När dom kom och hämtade honom å andra sidan vinkade han glatt av sin mamma och tog mormor i handen.
Föräldrarna då, ja vi har arbetat och slitit ihop till födan i helgen. Så ett enormt stort tack utlyses till världens bästa mormor och morfar som har tagit (lite för väl) hand om prinsen!!! Ni ska ha en guldstjärna i himlen!!
Storkusinerna
morsan och svär över att hon fortfarande, 1,5 år efter min
födelse, är körkortslös.
Nu ska jag hopppa i duschen och sedan börja grädda våfflor till mina sovande prinsar. Ikväll blir det SATCmys med Stinkan. Hej så länge!
Leo på Leos
En ledig eftermiddag drog vi med oss Robba, Angelika och Alfred för lite bus på Leos. Såhär såg det ut..
Man får se lite galen ut. Det gör alla. Lite som "i en annan del av Lule".
Utbyte
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja? Jag kan kanske börja med att berätta att någon har rövat bort våran prins och ersatt honom med en riktig illbatting.
Den här illbattingen skriker rakt ut, slår sparkar och kastar sig för en sådan oväsentlig sak att man måste ha kläder på sig. Han har blivit tvärdöv och hör inte alls när mamma säger ifrån. Han gör bus exakt hela tiden. Det bästa buset är att dra alla stolar till diskbänken och klättra upp i diskhon. Det är ju inte det att han inte vet vad man inte får göra, för under busen så säger han "nejnej, ajabaja" samtidigt som han gestikulerar med pekfingret. Och han är sur, sur som en citron.
Enda gången han är glad och kontrollerbar är utomhus. Och i cykelstolen. Han älskar att sitta i cykelstolen och upptäcka världen och hälsa på varenda själ vi cyklar förbi.
Visst är han skrämmande lik våran Leo???
Markus jobbar ihelgen, 6-18. Imorgon ska jag åka på utbildning med jobbet och kommer bo borta på hotell. Vilket jag till en början tyckte var jobbigt, att jag ska bo på ett hotell när jag lika gärna kan bo hemma eftersom det är i samma stad. Men just idag, då känns det här med hotell rätt jävla bra.
Nu ska jag passa på att göra mig i ordning medan ungen sover. Hej så länge!
klappat och klart
Nu är Leos utekläder beställda. Inte en dag för tidigt. Efter att ha bestämt mig för polarn och pyrets så trillade jag av en slump in på uteungar.se och hittade ett set från didrikson som föll mig i smaken. Och jag sparade några hundralappar på kuppen.
Måste dock i väg någon dag efter jobbet och köpa galonvantar, fodrade gummistövlar och galonbyxor. 
Förutom att jobba har jag idag antagit ett vad med mig själv, malla och markus att hålla upp med godis och snask i en månad. Helt frivilligt. Jag började inse att jag har ett problem i söndags. Jag kom hem från jobbet och såg att det fanns en daim liggande på bordet. När Markus gick och la sig var den borta. Eftersom jag visste att han inte åt upp den rotade jag igenom alla hyllor skåp och möjliga ställen att förvara godis på.... Utan resultat. Till sist kollade jag igenom soporna för att kolla så att han inte snört den. Då måste man inse att man har problem.
- Hej. Mitt namn är Lina och jag är en snaskolist.
Från och med nu livnär jag mig på annat än godis, och chips.
Go kväll!
Djungel
Sedan sist har vi hunnit med premiärgrillningen på altanen. Eftersom Markus kastade våran grill i höstas så fick han åka och köpa en ny i fredags. Grillmiddagen avnjöts med vin och trevligt sällskap! Karlarna åkte ut och tog en öl medan kvinnorna gick till sängs. Ja, alltså till varsin säng, i varsitt hem. Så slipper ni spekulera vidare.
Sen har jag hunnit med att jobba både lördag och söndag. Mer spännande än så blir inte en jobbhelg. Idag så hade vi Alfred och Robba över på en kaffe. Så pass att jag rotade fram möblemanget till altanen ur förrådet. Så där ska fler kaffekoppar avnjutas! Tänka sig att, en premiärgrillning, utemöbler och sol kan ge sådana vårkänslor. Helt fantastiskt vilket boost för humöret!
Annars så har vi bokat in en stockholmsresa i slutet på maj. Ledighet är beviljad och hotellet är bokat. Hotell familjen Lundberg. Det är nämligen syster med familj som ska få celebert besök. Det ska bli så kul att träffa dom igen. Man hinner sakna ihjäl sig mellan gångerna!
På Leofronten går det undan. Mer och mer ord bokstavligen sprutar ur honom. Det dyker upp en massa nya ord varje dag.
"aktor" = traktor
"bel/bl/bil" (lite olika varje gång) = bil
"åter" = skoter
"åll" = boll
Han inser att medicinen är ett viktigt måste och har i princip slutat streta emot utan gapar motvilligt. Däremot har det kommit upp några gånger. Och han kan spy 20 minuter EFTER att han fått medicinen.. Så det kan ju inte vara någon kräkreflex?! Tack för alla tips iaf!!
Har suttit och googlat runt efter vårkläder. Men vilken djungel det är. Jag har sådan beslutsångest. Och när jag frågar Markus svarar han mig "Men båda var bra" eller "Båda var fina" eller "Bestäm du". Tack för den hjälpen. Min snälla svärmor ringde iaf och meddelade att hon hade hittat fodrade gummistövlar som hon skulle gå och köpa till honom. Så det behöver jag inte bry mig om. Men..... jag får leta vidare imorgon.
Nu ska jag krypa ner i sängen med min älskade. God natt!
Dessa öron..
Idag har jag och Leo varit hos doktorn på ännu en öronkontroll. Han har ju aldrig blivit bra i öronen sedan han hade öroninflammation första gången. Det har varit för lite för att skicka oss till en öronspecialist och för mycket för att bara låta det vara. Så vi har fått gå på en massa återkontroller.
Iaf så sov ju lilleman hos sin mormor och morfar mellan söndag och måndag. Han hade vaknat mitt i natten och gallskrikit och varit som en pinne, men somnat om igen. Och på morgonen hade han haft lite blod i örat och mamma var rätt säker på att han hade spräckt trumhinnan, vilket läkaren kunde konstatera idag. Han hade fortfarande dubbelsidig öroninflammation men värst var det på vänster örat (som hade spruckit). Så han fick en ny pencillinkur, 2 ml 3 gånger om dagen. De andra gångerna har han bara fått hälften, alltså 1 ml 3 gånger dagligen. Sen skickade hon en remiss till öronspecialisten. Så vi får se vad han säger.. Känns iaf skönt att det görs något.
Hur i helvetet vi ska få i honom medicinen är dock en större gåta.. Han tycker att det är så vidirigt att han kräks. Och när han har spytt färdigt sitter man där igen och ska tvinga i honom det... Usch. Någon som har tips på hur man ska få i honom det?
..... Vet ni vilken tid vi vaknade idag?Pappan i huset ringde och väckte oss strax före 9 (!!!!!). Vi hoppas på en lika fin sovmorgon imorgon :-)
Sjukstuga
Anna: Bilarna finnas att köpa på Hafva, sjukt charmiga är dom!
Vi har haft sjukstuga här hemma. Leo var väldigt grinig och kändes varm i tisdags och när jag tempade honom hade han nästan 40 graders feber. Sedan dess har tillvaron ställts upp och ner och han sover/är vaken lite här och där under dagarna. Hans matlust är lika med noll. Även om jag vet att lusten kommer tillbaka hinner man ju bli orolig. Igår när jag testat allt och bara fått kalla handen jublade jag när han slukade en rå denniskorv.
Idag är det mycket, mycket bättre och han är nästan feberfri. Han har till och med fått i sig lite mer än bara en vällingflaska.
I eftermiddag, när markus slutar jobbet, så rullar vi upp mot byn för påskfirande. Först måste vi bara fara och handla det sista. Vi måste ju ha något att fylla Leos påskägg med :-)
Glad påsk!!
Bilder
Sen måste jag ju publicera några bilder, lite gammalt och lite nytt. :-)
Ute med pappa
Våran nya vagn
Borstar tänderna hos mormor och morfar
Påväg till mormor och morfar
Idag var vi till Angelika och Alfred en sväng innan vi flydde i panik när Alfred började tok-kräkas. Så jag sitter mer eller mindre och inväntar herr magsjuka, jag hoppas dock han uteblir!!!
Ska njuta av att slippa bråka om tvn :-) Ha en trevlig kväll!
Spännis
Leos favoritsyssla för tillfället är att gå runt och visa musklerna. Har gör det mer än gärna :-)
Frånvaro
Trots att blogginläggen lyser med sin frånvaro har jag inte alls haft fullt upp. Nä. Jag har bara arbetat måndag och fredag den här veckan. Så vad har jag gjort? Städat? Nä. Dammråttorna lyser INTE med sin frånvaro. Utan dom trivs, mår och växer i hörnen. Men jag ids inte. Jag skiter i det. Jag tar det efter helgen tänker jag. Man blir fan slö av att gå hemma...
Markus har klivit på sin 36 timmars helg. Så jag gör allt i min makt för att hålla ungen någorlunda tyst. Det går sådär. Igårkväll hade vi Stina och Tuva över på en middag och lite fredagsmys. Det var härligt!
Idag vaknade Leo före pappan i huset kommit hem = Skandal! Men, det är ju bara att gilla läget. Så enkelt äre. Min kaffekvot är redan uppe i 7 st koppar. Leo ligger och sover med far sin. Under tiden har jag roat mig med att betala dom sista räkningarna. När Leo vaknar ska han få lunch, sen ska vi springa ner på stan en sväng. Sen ska vi ta bussen över till Angelika och Alfred och hålla dom sällskap resten av dagen. Det blir mys!!!
Det är så roligt att grabbarna leker så bra, så pass bra att jag och Geka kan sitta i lugn och ro, snacka skit och pimpla kaffe. Dom roar sig själva så bra.
Nu ska sätta på mig ett ansikte och kickstarta dagen.
...................
En lite uns av lättnad såhär på måndagmorgonen. Ångesten och nervositeten är fortfarande kvar... Men det känns ändå rätt, och bra. Jag hoppas jag har bättre lycka imorgon.
Äntligen har jag tagit tag i något som framkallar ångest. Något som jag bara stängde av och hoppades skulle försvinna. Att allt skulle bli bra, bara tiden gick. Fast det blev det ju inte.
Magkänslan säger att allt kommer ordna sig.... Jag hoppas det sägs något liknande imorgon. Att förtvivlan byter skepnad till hopp.
Det kommer bli bra. Det bara är så.
Nu ska jag mysa ner med min karl i sängen och mysa med mina killar. Sen ska jag åka iväg och jobba!
